Kortpredikan 12 februari 2022, Vårfrumässa

1 Kung 12: 26. 32; 13: 33-34; Ps 106: 6-7a, 19-22; Mark 8: 1-10

Kung Salomos avfall från Herren fick katastrofala följder. Riket splitt­ra­des. Jerobe­am blev kung för ”Israel”, de tio stammar som skildes från Judas och Benjamins stammar kring Jerusalem.

Israeliterna fortsatte dock att dra upp till temp­let i Jerusalem. Jerobeam vill för­hindra att de också lockades att återvända till Judas kung.

Han låter göra två kalvar av guld och ställer upp dem i Betel och Dan. Han konstruerar högtider som liknar dem som Gud instif­tat genom Mo­se. Han insätter också präster utan att de tillhör det le­vi­tis­ka prästa­dö­met, vilket Mose hade stadgat. ”Vem som hade lust” kunde bli präst.

Mönstret går igen i historien, när den politiska makten vill ut­nyttja kyr­kan för egna syften. Ofta handlar det om ­rätten att utnämna bis­kopar eller tvånget på kyrkan att anpassa sig efter vad makten och dess ideo­logi kräver.

I evangeliet ser vi hur det är tänkt. Jesus själv ger brödet åt sina apost­lar för att de skall dela ut åt det folk som hungrar. Han utser själv sina apost­lar. Ingen kan ta sig det uppdraget.   

Det som driver Jesus är hans barmhärtighet. ”Det gör mig ont om fol­ket”, säger han. De gåvor kyrkan förmedlar måste komma från honom.

Det är därför kyrkan tvingats kämpa för att bevara sin frihet från politisk inblandning, inte minst i frågor kring det apostolis­ka äm­betet.

Kampen om kyrkans frihet fortsätter, inte minst idag. Den be­skrivs av fien­den som om kyrkan skulle eftersträva makt. Och sådant har hänt och händer. Världen påminner gär­na om när kyrkan har eftersträvat och missbrukat makten. Men här gäller det att skilja mellan andarna.

I grun­den handlar kyr­kans frihet om hennes trohet mot och bero­ende av sin egen Herre. Den kyrka som anpassar sig till världen har till slut ingenting att ge världen utöver vad världen redan själv har.

Det är dubbelt tragiskt eftersom det världen behöver och i djupet söker är just de gåvor som bara Herren kan ge.   

Kyrkans enda existensberättigande är att hon återspeglar Kristi ljus och förmedlar hans gåvor.

Samlat i varje eukaristi där vi äter och dricker av hans barmhärtighet.

                                                                                                                    pater Ingmar Svanteson