”Vem lyssnar du på?"

Årgång C: Apg 13: 14, 43-52; Ps 100; Upp 7: 9, 13-17; Joh 10: 27-30

Det är ganska vanligt att säga att Jesus var en karismatisk predikant som sade mycket fint om kärlek och fred, och att man kan tycka detta utan att behöva ta ställning till om han var Guds son eller inte. Men en sådan uppfattning är frikopplad från, ja, motsäger aktivt, de utsagor vi har av Jesus själv och alla ögonvittnesskildringar.

I dagens evangelium säger Jesus: ”Jag och Fadern är ett”, dvs av samma, gudomliga väsen. Ingen annan religionsgrundare eller vishetslärare, före eller efter, gör anspråk på att själv vara Gud uppenbarad. Mose visade på Guds uppenbarelse i Lagen i förbundet med Israels folk. Muhammed hävdade att den var en bok. Buddha sade tydligt att hans lärjungar inte skulle se på honom utan på det han lärde.

Jesus säger precis tvärtom: ”se på mig, då ser du Gud, bli precis som jag”; eller rättare sagt: ”låt mig komma in i dig så att du kan bli som jag!” För Jesus säger ju, att vi måste äta hans kött och dricka hans blod för att kunna dela hans gudomliga liv.

Inför Jesus anspråk på att vara Gud finns ingen neutralitet, ingen trygg svensk mellanväg. Man måste ta ställning. Det är digitalt. Ett eller noll. För om Jesus inte är den han påstår, är han ju antingen lögnare eller psykopat. Och då faller också allt fint han säger om fred och kärlek som en produkt av en skruvad hjärna.

Men om Jesus är den han säger sig vara och Kyrkan förkunnar, ja, då förändras allt. Då är allt det han säger och gör, allt det han gett sin Kyrka i uppgift att göra närvarande i världen, den talade viljan hos den som har skapat allt, även oss; anvisningen för hur vi ska kunna bli de vi är tänkta att bli. Inte bara för att bli sant lyckliga, i meningen fyllda av en inre frid, vilka olyckor som än drabbar oss. Utan för att få evigt liv med honom.

Och då kan vi inte förbli desamma. Då måste allt det vi är och gör – våra planer, vårt yrkesliv, vår fritid, vårt sätt att tänka, våra prioriteringar, vårt förhållningssätt till andra, vårt familjeliv, vår sexualitet, ja, precis allt i våra liv – uttrycka hans vilja. För då tillhör allt honom. Då måste vi låta honom omvandla oss, till hans likhet i självutgivande kärlek; dvs i vilja av den andres bästa, dvs sanningen, bara för hans eller hennes egen skull. Då måste vi låta honom hjälpa oss att ge av oss själva för det, utan att räkna på kostnader.

För han vill verkligen göra allt för att hjälpa oss. Han är den Gode herden. En herde skyddar sin hjord från faror, och ger den näring. Farorna kan komma utifrån men väldigt ofta kommer de inifrån oss. Det är därför som Jesus genom framförallt Eukaristins sakrament vill komma in i oss och ”på plats” övervinna det i oss som, genom arvsynden skada i oss, drar oss bort från Gud

Med sin identifikation som herde refererar Jesus till en av Gamla Testamentets tydligaste bilder av Gud, och stärker alltså sitt gudomliga anspråk. Guds människoblivande i Jesus Kristus, hans död och uppståndelse för att den som tror också ska uppstå från döden – detta är evangeliet, det glada budskapet om konungens seger.

Ur det följer mycket som är viktigt, men just som följd av, aldrig ersättning för, evangeliet, som är vårt hopp om att ett evigt liv som inte hänger på våra prestationer eller omöjliggörs av våra begränsningar.

Evangeliet lovar inga ekonomiska, sociala, tekniska eller ekologiska framsteg, och ingen världslig framgång. Det kristna livet i Jesus efterföljd kräver, och betyder, uppoffringar här i världen. Alltifrån ordenslivets och prästämbetets, till lekfolkets kallelse att i vardagen, på jobb, i skola, i bekantskapskretsen, i samhället i stort, bli en martyr, dvs beredd att utstå andras missaktning, hån och t o m hot för att man inte knäfaller för vår tids kejsare, vilka de nu än råkar vara.

Just för att vi tror att Jesus Kristus verkligen är den han säger sig vara, lyssnar vi på hans röst. Före alla andra röster. Istället för många andra röster. Vad det än kostar oss. För då litar vi på hans försäkran att han en dag ska torka alla tårar från våra ögon.

pater Thomas Idergard