Predikningar Ingmar Svanteson

Den vise Syrak uppmanar till omvändelse. Ett av hans skäl är enkelt och pragmatiskt. Det förstärker glädjen och lovsången. Medan den som går sin egen väg blir alltmer bedrö­vad och redan har ena benet i det dödsrike där lov­sång­en tystnar helt. Herren vill lyfta oss ur bedrövelse och förtvivlan. Han är barmhärtig.

Den vise Syrak ger en storslagen beskrivning av människan. Hon har sin kropp av jord, men är lik sin Skapare, skapad till hans avbild, med makt över och ansvar för alla varelser på jor­den. ”Förstånd” gav han henne, förmåga att smaka, se och höra – och ”ett hjärta, så att hon kunde tänka”. I Bibeln är tankeförmågan ofta förlagd till hjär­tat.

Vänskap och äktenskap. Den vise Syrak beskriver vänskapens villkor. ”Stå på god fot med många, men var förtrolig med en bland tusen… Somliga är vänner bara när det passar dem.” Men en trogen vän har ett ”omätligt värde, en tillgång som inte kan vägas på våg… en livgivande dryck”.

”Var inte så säker på förlåtelse att du staplar synd på synd.” Den vise Syrak beskriver hur människan låter sig luras att ”synda på nåden”. Det är pinsamt att höra, men svårt att förne­ka. Det vi däremot inte uppfattar utan vidare är att varningen utfärdas av kärlek. Herrens avsikt är inte att plåga eller ge dåligt samvete. Han vill människans bästa. ”Dröj inte med att vända om till Herren, skjut inte upp det dag efter dag.”

Jesus har inte så sällan supporters också utanför kyrkan. Hans rykte är ofta bättre än kyrkans. Evangelisten berättar om någon som drev ut demoner i Jesu namn utan att själv höra till kretsen av lärjungar. Sådant kan styras av tveksamma motiv. Man utnyttjar Jesu namn för egna syften. Men här reagerar Jesus med förvånande storsinthet. ”Hindra honom inte… Den som inte är mot oss, han är för oss.”

”Om du närmar dig Herren för att tjäna honom, bered dig då för prövningar.” Den prövade uppmanas att vara ståndaktig och hålla ut, att inte göra något förhastat när olyckan kommer, ännu mindre något orätt, att ha tålamod i alla slags lidanden. Vidare uppmanas han att lita på Herren. ”Har någon som litat på Herren blivit sviken?”

Visheten är lugn, eftertänksam, betraktande, insiktsfull – vacker. Den besatte pojken är fångad av vishetens och skönhetens mot­sats. Han ”tuggar fradga och skär tänder”. Alla som lever har fått del av visheten, förmågan att se och för­stå, men den är ofta dold under sabotörer, ibland brutalt fula. Vishetens främsta fiende är människan själv, när hon söker det skapade i stället för Skaparen och fastnar i otro.

Älska fienden – kan man lära sig det? Jesu ord är glasklara: ”Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er…”. Man kan avvisa orden som orimliga och omänskliga. Man kan försöka ta udden av dem. Men orden står kvar. Och det är inte bara ord. Jesu liv bekräf­tade hans ord. Han lät sig hånas, smädas, gisslas och dödas. Inte för att leva upp till ett högt ideal, utan av kärlek till sina fiender.

Vi firar den dag då Petrus intog sin stol som biskop i Rom. Världsliga härskare och deras välden faller, förr eller se­nare.  Petri ämbete består. Diktatorer uppträder som ”herrar” och övervakar sina riken, ofta ”av vin­nings­­lystnad”. Petri efterföljare är ålagda att vaka över den anförtrodda hjor­den, inte ”av vin­ningslystnad utan av hängivenhet”, ”inte av tvång utan själv­mant, så som Gud vill”.

Hur har de olika språken uppstått? Språkforskare söker det his­toriska svaret på sådana frågor. Bibeln söker svar på en annan, men besläktad, fråga. Varför upp­står så lätt kon­flikter mellan människor? Ofta börjar konflikter genom ord. ”Babels torn” betyder i bibeln språkförbistring, att männi­skor­na inte längre förstår varandras språk och ord. Att Herren ”förbistrar” tungomålen och sprider ut folken, liknar berättel­sen om syndafallet, där de första människorna drivs ut ur paradiset. Här skiljs de från varand­ra.