Predikningar Ingmar Svanteson

Behandlingen av Hagar, tjänstekvinnan, är hjärtskärande. Abraham tvingas följa Saras råd, styrt av avundsjuka, och skickar i väg Hagar och hennes son Ismael. Men Gud har sin plan och sörjer för Hagar och hennes son.

”Fly för ditt livs skull!” Lot var räddhågad, vankelmodig och hade svårt att fatta beslut. Det hade kunnat kosta honom livet. Men Gud ”tänk­te på Abra­ham” som hade bett Gud skona Sodom och Gomorra för de rätt­färdigas skull. Normalt är det ingen dygd att fly. Tvärtom! Men det finns situatio­ner och miljöer som utsätter den oerfarne för frestelser och ger till­fäl­len till synd som han inte kan motstå. Där gäller maningen: ”Fly för ditt livs skull!” ”Se dig inte tillbaka!”

Vad är det som får Tomas att tro? Vad får honom att bekänna Jesus som Herre och Gud? Han ville tro, personligen, med hela sin varelse, inklusive förståndet. Men inte ens vilja och förstånd räcker ända fram. Tron är en gåva. Något som kommer männi­skan till mötes. Teologin kallar det nåd.

Att bli alltmer seende. Som kristna delar vi de flesta livsvillkoren med alla andra människor. Vi följer samma la­gar, både samhällets lagar och de fysiska som gäller för kroppen. ”Den yttre männi­skan bryts ner”, säger aposteln. Också troende som kommer upp i åren ser och hör sämre. Men så tilläg­ger aposteln: ”den inre människan förnyas dag för dag”. Allt bryts inte ner. Lär­­jungens inre synför­må­ga kan växa till. Vi är, som kollektbönen uttryckte det, ”lju­sets barn”. Vi har fått del av ljuset och därmed möjlighet att se något mer än vad de fysis­ka ögonen ser. ”I ditt ljus ser vi ljus”, säger psalmisten. Vi är kallade att växa till och bli alltmer klarsynta.

”Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak.” Ändå gör Herren det, genom sitt ord. Officerens tjänare botas. Herren gjorde det när han gästade Abraham och gav Sara löfte om en son. Han gjorde det när han blev människa i Marias skö­te. Han gör det i varje eukaristi.

”Herre, vill du, så kan du göra mig ren.” Den spetälske mannens tilltal är en bekännelse till den Herre som kommer ner från Bergspredikans berg. I sin predikan har Jesus flera gånger sagt: ”Ni har hört att det blev sagt…, men jag säger er”. Vi hör hans anspråk. Herren ställer sig på samma nivå som den som givit lagen. 

Har det någonsin tagits en större risk i historien än när Gud frälser män­niskan och gör det genom att använda sig av mänskliga redskap? Hans ”metod” är att göra redskapen helt beroende av honom själv. När det ser kritiskt ut för både kyrkan och vår tro på den, behöver vi se efter en gång till hur Herren bygger sin kyrka. Petrus lyder ängelns befallning när han räddas ur fängelset. Själv tror han att det är en dröm eller en syn. Först när han sansat sig ”vet han” att det är Her­ren som har räddat ho­nom – i samverkan med för­sam­lingens ivriga förbön.

”Guds härlighet är den levande människan, människans liv är att se Gud.” En vidunderlig utsaga av Irenaeus (d. 202), lärjunge till Polykar­pos, som var lärjunge till aposteln Johannes. Guds härlighet, strålglansen från Gud, lyser som klarast när den för­verk­ligas i männi­skan, Guds avbild. Irenaeus bekämpade gnosticismen och försvarade där­med skapelsen som god. Med samma intensitet försva­rade han enheten mellan de två förbunden. Abrahams Gud är också vår Gud. Troheten i det gamla För­bundet fortsätter i troheten mot den apostoliska tra­ditionen och suc­ces­sionen.

”Åt din säd skall jag ge detta land.” Abraham uppmanades att bryta upp till ett nytt land. För de troende be­tyder det inte ett geografiskt land utan det egna och renade hjärtat. ”Uppbrottet” sker när det hjärtat renas från främmande makter och män­­­niskan tar det rena hjärtat i besittning. Guds rike föregrips.

Var inte rädda! Tre gånger i detta korta evangelium upprepar Jesus samma maning: Var inte rädda! Det är ett tröstande budskap i en hotfull värld. Men det ger inte grönt ljus för naivitet. Hoten är ver­k­­­liga både för nuet och evigheten. Människan måste både veta och välja vem hon kan och skall lita på. En svensk röst har sagt: ”Den rätt kan läsa sitt Fader vår, han rädes varken fan eller trollen”. Medan den som för­söker va­ra vän med allt och alla till slut blir ensam och skyddslös. Gudsfruktan be­hövs. Gudsfruktan driver ut människofruktan. Det är därför Jesus säger: Var inte räd­da!