Predikningar Ingmar Svanteson

Vill du leva? En jordägare söker arbetare till sin vingård. Så berättar liknelsen. En diskret hänvisning till denna liknelse möter i Den helige Bene­dictus klosterregel. I regelns företal sägs: ”Herren söker sin arbe­tare i folk­mängden”. För Benedictus handlar liknelsen om något mera och större än lönearbete. Det handlar om kallelsen till ett nytt liv i Kristi efterföljd, till exempel i klosterlivet.

Den helige prästen Pio höll sitt ”uppdrag obefläckat och klander­fritt”, som apos­teln Paulus uttrycker det till sin lärjunge Timothe­os. Padre Pio umgicks med sina bröder på ett otvunget sätt, men bar Kristi sårmärken på sin kropp i 50 år. Inte minst i biktstolen lät han Guds ord bära frukt i dem som sök­te hans hjälp. Han kunde avslöja dem som hycklade och varna dem som lät sig fångas av ”livets bekymmer, rikedomar och nö­jen”. Men också trösta och vägleda dem som prövades.

Det är som om aposteln hade sett in i vår egen tids digitala nät­hat och personangrepp, präglat av ”avund, strider, förtal, miss­tänkliggöranden och ständiga bråk…”. En samtalskultur som inte frågar efter san­ning­en och därför succesivt förlorar respekten för männi­skan. Paulus beskriver det som en följd av falsk lära, den som ”inte hål­ler sig till vår herres Jesu Kristi sunda ord och till det som vår reli­gion lär”. Den väcker liv i ”en sjuklig lust att diskutera och träta.”

Vår Herre förenar sådant som för oss lätt går isär. Yttre och inre, svaghet och styrka. Evangelisten berättar om den yttre händelsen. Jesus säger till Matteus: ”Följ mig! Och Matteus steg upp och följ­de honom.” Men redan i den yttre händelsen finns en inre. Den yttre rösten nådde in i Mat­­te­us hjärta när han satt utanför tullhuset.

Första Timoteusbrevet rymmer en svindlan­de be­kän­nel­se till den heliga Kyrkan. Aposteln kallar henne: ”Den levande Gu­dens för­samling, san­ningens pe­lare och grund­val.” De koreanska martyrerna, vid mitten av 1800-talet, levde och gav sina liv för Kyrkan och hennes Herre. Vi ber för hela Korea, särskilt för dem i Nordkorea som är totalt isolerade i fasansfulla arbetsläger.

”Gud vill att alla människor skall räddas.” Den gudomliga viljan är klar och entydig. Vad är det då som fat­tas? Det mänskliga svaret. Vi hör svaret i officerens bön: ”Säg bara ett ord och låt pojken bli frisk.”

Oförsonlighetens gift och försoningens medicin. Hur är det möjligt? det Jesus berättar i liknelsen om den obarmhärtige medtjänaren. Hur är det möjligt att den som själv fått en stor skuld efterskänkt, inte vill efterskänka en strunt­sum­ma åt sin medbroder? I stället griper han honom om strupen och låter sätta honom i fängelse. Hur är det möjligt att en människa så totalt kan låsa sig i oför­sonlighet och iskall rättvisa?

Paulus ser sig som den störste bland syndare. Men hans herre visade allt sitt tålamod på honom. Det är denna nåd som bär frukt i hans liv. Genom sin lydnad låter han nåden fullbordas. Därmed bygger han sitt hus på klippan. Hans hus rubbas inte, trots stormar och vattenmassor.

Dagen efter Korsets upphöjelse firar kyrkan Jungfru Ma­rias smär­tor. Hon stod vid korset. Hon skulle, som många andra mödrar, varit beredd att ge sitt liv för sitt barn. Men hon kan inte ”göra” något. Dock går hon inte un­­­dan. Hon ”stod vid Jesu kors”. Hon låter svär­­­­­­det gå genom sin själ, som Symeon hade förutsagt.

Chrysostomos var inte bara vältalare, därav till­nam­net ”gyllen­mun”, han var också modig. Han fruktade inte motstånd, förlust av ägodelar eller dö­den. Han föraktade världens fasor och nöjen. Mak­­ternas raseri var för ho­nom svagare än spindel­väv. Paulus formulerar det teologiskt: ”Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud”.