Kortpredikan 4 april 2025
Vish 2: 1a, 12-22; Ps 34: 17-21, 23; Joh 7: 1-2, 10, 25-30
Få texter i Gamla Testamentet är så profetiska som detta kapitel ur Salomos Vishet. Det målar en tydlig bild av Kristi lidande, sedd med ”de gudlösas” ögon.
Därmed avslöjas hur ondskan ”tänker”, dess ”förvända sätt att tänka”.
De onda utmanas av ”den rättfärdige”. I stället för att se och lära känner de sig ”skymfade”. Denna känsla får dem att gå till angrepp.
De ”vill undersöka om den rättfärdiges ord är sanna”. De saknar själva tålamod. Därför vill de pröva ”hur det är med hans tålamod”. Egentligen tror de inte att tålamod existerar. I ondskans värld är allt en ständig och meningslös kamp, där alla till slut går under.
Mitt i detta resonemang lyser en tydlig profetia om Kristi lidande fram. ”Är den rättfärdige Guds son, skall ju Gud ta sig an honom.” ”Vi skall döma honom till en neslig död.”
Guds Son drar till sig ondskan, eftersom dess maktställning hotas. Mönstret är tydligt redan när Jesus frestas i öknen.
Det stora och kosmiska möter i det lilla, i vardagen. Benedictus beskriver det i sin regel. Den broder som ”tyst och medvetet bevarar tålamodet”, den som ”omfamnar hårda och motiga förhållanden, ja, till och med allsköns tillfogade orättvisor” och ”förbidar Herren”, står i samma situation. Jesu tålamod ”fortsätter” i hans lärjungar. De kallas att följa sin Herre – och upptäcka påskens mysterium.
Cassianus berättar om en munk i Alexandria, som angrips och skändas av en grupp ligister. De ropar hånfullt: ”Vad har denne Kristus utfört som du dyrkar?”
Han svarar lugnt: ”Han har utfört det undret att jag varken blir upprörd eller kränkt av alla era oförrätter och inte ens av ännu grövre”.
Tålamodet har sin källa i Kristi offer på korset, närvarande i den heliga eukaristin. Vi äter och dricker tålamod vid dess källa. Vi lever av varje ord som utgår ur hans mun.
När vi säger vårt ”Amen” till den heliga kommunionen, och fortsätter att göra det genom tålamodet, upptäcker och smakar vi dess kraft.
pater Ingmar Svanteson
