söndagar "under året"

Kära bröder och systrar, Gud lyssnar till oss när vi ber. Varje ord eller tanke vi viger åt Gud får ett svar. Om vi får något annat än det vi ber om, är det ändå ett svar på vårt behov. Vi vet vad vi vill men inte vad som är bäst för oss i det längre perspektivet. Litar vi ändå alltid på Gud oroar vi oss inte eller är besvikna. Gud ger oss det goda när vi behöver det. Den blinde Bartimaios hjälper oss som exempel på bön på två sätt; för det första kan han inte se och har inga egna tillgångar. Men han ber. När han hör att Jesus närmar sig blir hans bön ett rop: ”Jesus Guds Son, förbarma dig över mig!” Bartomaios är ett exempel på ödmjukheten i bön; det är den andra hjälpen från honom.

Kära bröder och systrar, kära ungdomar och barn, Nu är det åter söndag, Herrens Dag, och vi som hör till Guds familj får än en gång samlas för att tacka Gud för allt Han gjort för oss i vårt liv. Ibland glömmer vi att vi är beroende av Gud i allt och var vi än befinner oss. I samma ögonblick känner vi att vi inte längre är lyckliga eller att vi har frid i vår själ. Glömmer vi Gud har vi bara oss själva för att lyckas i livet. Det blir tungt, det blir extremt svårt.

Kära bröder och systrar, kära unga och kära barn, Att vara ung är en ganska svår period i livet. De yngre barnen ser upp till de äldre syskonen och längtar efter att ha deras frihet. De äldre ser tillbaka på sin ungdomstid med förskräckelse eftersom de tycker livet går för fort och att de håller på att förlora sitt liv. Men de unga själva har det jobbigt. De platsar inte in någonstans, alla beundrar dem och tycker om dem, men de har varken tid eller plats för dem. Den längtan efter personlig frihet som lockade så starkt blev efter skolans trygga rutiner en skrämmande upplevelse.