söndagar "under året"

Den västerländska människan har resurser som aldrig tidigare i historien. Sam­tidigt tycks hon bli allt blindare och veta allt mindre om vad livet går ut på. Hon har större valmöjlighe­ter än nå­gonsin, men låter sig lätt luras och be­dras. Hon konsumerar och skjuter undan insikten om att hon snart skall dö. Som Esau säljer hon sin vär­dig­het för en tallrik soppa. Egentligen är det inget nytt.

Berättelsen om de fem kornbröden och de två fiskarna är inte vilken berättelse som helst. Den berättar inte bara om ett mirakel. Den uppriktige lyssnaren anar något mera. Berättelsen har också fastnat i vårt gemensamma minne. Vad vore vår kultur utan berättelsen om de fem kornbröden och de två fiskarna? Jesus styr händelsen suveränt. Han har en plan med det som sker. Mycket folk har följt efter honom till andra sidan sjön, upp på berget. Vi får veta att det är strax före judarnas påskhögtid. Jesus lyfter blicken och ser den stora folkskaran.

“Som får utan herde.” Orden har nästan blivit ett talesätt. Det är inte svårt att känna igen sig i evangelistens beskrivning. Människorna söker frihet och oberoende, men hamnar i vilsenhet och oro. De saknar goda och pålitliga vägledare och blir därmed lätt byte för falska ledare, som vi horde i första läsningen. Dessa varnar inte för faror, de leder inte till goda beten, utan ser till sitt eget bästa.