söndagar "under året"

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn inleder vi denna predikan och firar den heliga Trefaldigheten. Men att tala om den Tre­enige Guden är betydligt svårare. Hur kan Gud vara både en och tre? Ställer man frågan så är upp­giften omöjlig. Det innersta i Guds väsen är otillgängligt för det mänsk­liga för­nuf­tet.

Jesu ord är glasklara: ”Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er...”. Man kan avvisa orden som omänskliga och orimliga. Man kan försöka ta udden av dem. Men orden står kvar. Och det är inte bara ord. Jesu liv bekräf­tade hans ord. Han lät sig hånas, smädas, gisslas och dödas. Inte för att leva upp till ett högt ideal, utan av kärlek till sina fiender.

Profeten Jeremia varnar allvarligt för det. ”Förbannad den man som sätter sin lit till människor.” Som kontrast till det beskriver han välsignelsen för den som sätter sin lit till Herren. Det finns många som djupt ångrar att de litade på människor. Ofta av ”snällhet” eller brist­ande mod. Om bedragaren hör till familj eller vänkrets, drabbar det hårt. Få saker gör så ont som att svikas av någon vi har litat på. Å andra sidan finns det något gott i att visa män­niskor förtroen­de. Finns det någon väg mellan naiv godtrogenhet och överdriven misstänksamhet?