Pater Ingmar Svanteson

​​​​​​​”Du skall bli som en vattenrik trädgård, en oas där vattnet aldrig si­nar.” Kan man tänka sig ett hoppfullare löfte? Att ha tillgång till en källa som inte sinar. Herrens önskan och vilja för människan formuleras redan av hans profet. Det är de sjuka som behöver läkare. Jesus är människans läka­re.

​​​​​​​Profetens ord i dagens läsning har ofta citerats av världsförbätt­rare och reformivrare. Men den som vill "lossa orättfärdi­ga bojor och lösa okets band" måste först befrias från egna bojor för att inte fångas i pela­gi­ansk aktivism. Efter ett tag blir dessa aktivister desillusionerade, "hänger med huvudet som ett säv­strå", fastnar lätt i själv­­ömkan, klagan och knot­an­de.

​​​​​​​Många klagar över hur svårt det är att se klart och hitta rätt i livet, men när klarhet erbjuds, ryg­­gar hon ofta tillbaka. Ibland med go­da skäl när ”klarheten” är falsk, men tyvärr ryggar hon också tillbaka inför sanning­en. Det finns en förförisk lust i människan att förbli i dunkel och am­biva­lens, till och med i svaghet och sjukdom. Ibland motiveras det elegant. Man vill ”hål­la alla dörrar öppna”. Det lockande är att hon får fort­sätta att kret­sa kring sig själv, trots att det är oftast är så plågsamt. Det är inte behag­ligt att leva i fängelse, att leva ”in­krökt i sig själv”.

​​​​​​​Dagens avsnitt ur Jakobs brev kan vara frustrerande att höra just på fettisdagen, men låt oss ta det som en förövning. Jakob ger en förklaring till varför det finns så mycket kamp och strid ibland oss. Han ställer en retorisk fråga: ”Är det inte begären som för krig i era lemmar?” Också bönen kan påverkas. ”Ni ber men får ingenting; ni vill bara tillfredsställa era begär”.

​​​​​​​Kampen om människan pågår hela tiden, i hela tillvaron. Den ser olika ut, mer eller mindre dramatisk. I evangeliet ser vi hur onda makter sliter och rycker sönder människan. Sym­p­tomen tycks likna epilepsi, men det finns klart demoniska inslag. I Ja­kobs brev ställs ”visheten från ovan” som kontrast till en ”jor­disk, oan­­d­­lig och demonisk” vishet.

​​​​​​​Vi firar den dag då Petrus intog sin stol som biskop i Rom. Härskare, diktatorer och deras välden faller, förr eller se­nare. På­vedömet består. Diktatorer uppträder som ”herrar” och övervakar ofta "av vin­nings­lystnad".

​​​​​​​”Blev inte Abraham rättfärdig genom gärningar?” frågar Jakob re­toriskt. Paulus tycks mena något annat: ”Männi­skan blir rättfärdig på grund av tron, oberoende av laggärningar” (Rom 3:28). Men i grunden finns det ingen motsätt­ning mellan Paulus och Jakob. ”Tron utan gärningar är död,” säger Jakob. Samtidigt är den krist­nes gär­­ningar helt be­roende av tron. ”Tron samverkade med hans gär­ning­ar.”

​​​​​​​”Gör inte skillnad på människor”, säger aposteln Jakob - långt fö­re mo­der­na jämlikhetsideal. Uppmaningen strider inte mot att visa sär­skild respekt för de äld­re och för föräld­rar, för både kyrklig och världslig överhet. Vi bry­ter inte mot Jakobs uppmaning när vi uppfostrar de unga att res­pektera till ex­em­pel polis och lärare.

​​​​​​​Att bli frälst går inte på en gång. Hindren är flera och mannen som bo­ta­des från sin blind­­het be­höv­de flera behandlingar. Jesus ledde honom först ut ur byn, bort från tumult och pratande. Jakob skulle säga att botandet hindras när man talar i stället för att lyssna. ”Varje människa skall vara snar att höra, sen att tala.” Så länge man vredgas hör man inte alls. ”Den som inte kan tygla sin tunga lurar sig själv.”

​​​​​​​Aposteln påminner om några av trons ABC. Det är skillnad mellan fres­tel­se och prövning - även om det i bibeln uttrycks med sam­ma ord. Det är också skillnad mellan frestelse och synd. Gud frestar ingen. Frestelsen kommer från den onde och tänder män­niskans be­gär. Fäderna liknar begäret vid ett ”fnöske”. Att fres­tas är inte synd, men det blir synd när människan låter sig snär­jas av och bejakar frestelsen. När "begäret blivit havande fö­der det synd, och när synden är fullväxt föder den död".