årgång B

Predikan. 6 söndagen under året 2021

”Säg ingenting till någon”. Vid många tillfällen i Markusevangeliet uppmanar Jesus, som vi nyss hörde, både människor och andar att inte tala högt om hans sanna identitet. Varför? Först för att undvika skvaller om att han skulle vara ännu en i raden av helare, bara mer effektiv, vilket skulle frikoppla hans mirakel från hans verkliga identitet och uppgift. Sedan för att visa att Messias, befriaren som alla väntade på, inte skulle vara någon världslig ledare för en politisk, ekonomisk, social eller ekologisk befrielse, utan istället Guds sanning och kärlek som befriar från synd och evig död. Allt han gjorde och sade, och varför, som uttryck för vem han verkligen var, visste Jesus skulle bara kunna förstås och förklaras av hans död och uppståndelse. Och när den hade ägt rum blev ju Jesus uppmaning att säga allt till alla.

Kortpredikan 13 februari 2021, Vårfrumässa

”Om jag låter dem gå härifrån utan mat orkar de inte ta sig hem.” Jesus bekymrar sig om folket där ute i ödemarken. Samtidigt blir det en kon­centrerad bild av hela hans livsverk. Utan hjälp tar sig människan in­te till sitt egentliga ”hem”. Bibelns berättelse om hur människan drivs ut ur paradiset låter för många som en saga. Männi­skans villkor är sig dock märkligt lika. Lusten att skylla ifrån sig… smärta och oro vid barnafödandet… vedermöda i arbetet… och allt ”vän­­der åter till jorden”. Skulle det vara allt?

Kortpredikan 12 februari 2021

Varför syndar människan? Det är ju så dumt. I efterhand, när hon för­står vad hon ställt till med, kan hon bittert ställa den frågan. Psy­kologi, genetik och andra kunskapskällor kan förklara en del, men inte allt. Det är den frågan som syndafallsberättelsen svarar på. Människan lå­ter sig luras av en illvillig och lis­tig makt, som frestar människan genom att ingjuta tvivel på och misstro till vad Gud har sagt.

Kortpredikan 11 februari 2021, S. Benedictus av Aniane, abbot

”Det är inte gott att mannen är ensam.” Ordet för ”man”, ”adám”, betyder här snarast ”män­niska” och är för­knippat med den jord, ”ada­má”, ur vilken människan skapats. Först senare skall ordet bli ett könsbestämt namn, Adam. Människans ensamhet beskrivs som en brist, trots att det första kapitlet sade att ”allt var gott”.

Kortpredikan 10 februari 2021, S. Scholastica, jungfru

”Hon förmådde mest, ty hon älskade mest.” Så säger Gregorius den store om den heliga Scholastica, den helige Benedic­tus syster, när hon med sin bön drar ner ett skyfall från himlen, vilket tvingar hennes bror att fortsätta deras andliga samtal hela natten. Brodern blir först förskräckt men sväljer förtreten och bejakar hennes djärva initiativ.

Kortpredikan 9 februari 2021

Skapelseverket når sin höjdpunkt i människan. Fiskarna och djuren frambringas ur vattnet och ur jorden. ”Må vatt­net och jorden frambringa levande varelser.” Om männi­skan står det att hon skapas direkt av Gud. Med an­svar för den övriga skapelsen. ”Allting lade du under hans fötter”.

Kortpredikan 8 februari 2021

”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord…” Bibelns första ord känns igen i Johannes­evan­­ge­liets inledning: ”I be­gyn­­­nelsen var Ordet…”. Skapelseberättelsen hör vi vid ett annat till­fälle under kyr­koåret – påsk­nattens vigilia. Kyrkan läser och förstår alltings skapelse i ljuset av hur allting nyskapa­des. Redan i bibelns första meningar skymtar den heliga Treenighe­ten.

Predikan på Kyndelsmässodagen, Herrens frambärande i templet 2021

Ikon för synskadade. Lukas berättelse om barnet i Symeons famn är en ikon, målad med varma färger. Bredvid Symeon målar Lukas bilden av Hanna, som berättar om bar­net för al­la som väntar på Jerusalems befrielse. Bil­dens bakgrund och miljö är tem­p­let, dit Josef och Maria har kommit för att frambära sitt offer. Syme­on och Hanna representerar hela Israels folk, utvalt av Gud för att föda och ta emot Mes­sias, som kommer till sitt tem­pel en­ligt profeten. Han kommer för att möta sitt folk. Festen har i traditionen helt enkelt kallats ”mö­tet”.