Predikan 2 söndagen i fastan 2021
1 Mos 22: 1–2, 9a, 10–13, 15–18; Ps 116: 10, 15–19 (R. jfr 9); Rom 8: 31b–34; Mark 9: 2–10
För att kunna se behöver vi ljus. Med vanligt ljus ser vi dock enbart det yttre. Röntgenstrålning låter oss se det som finns inuti materian. Men… det finns andra sätt att se. Men bland alla de andra, olika sätten, finns det ett enastående och särskilt ljus att se med…
I ett sådant ljus visade sig Jesus på ett högt berg. I detta ljus fick tre utvalda lärjungar uppleva en annan dimension av världens verklighet. De såg Jesus - inte bara som en människa, utan som Guds Son i Hans ära. De fick uppleva den osynlige Gudens närvaro.
Gud blev synlig i de tre gudomliga Personerna: Jesus strålande med sin härlighet; den Helige Ande som uppenbarade sig som ett moln och Gud Fadern som gav sig till känna genom en röst från himmelen. Apostlarna fick också se Mose och Elia, två män, två profeter som för länge sedan hade dött; tecknet och representationen för Gamla testamentet, Lagen och Profeterna. Jesus själv mitt emellan dem är Det nya testamentet.
Rosenkransen hjälper oss att tänka på olika händelser från Jesu liv, beskrivna i Evangeliet. Jesu förvandling på berget Tabor kallas i denna meditation för ljusets hemlighet. Denna hemlighet blev de utvalda lärjungarnas personliga hemlighet att behålla: ”När de gick ner från berget förbjöd Han dem att berätta för någon vad de hade sett, innan Människosonen hade uppstått från de döda. (Mk 9:9)”
Jesu förvandlings hemlighet handlar om nådens särskilda ljus i vilket vi ser det osynliga. Inte alla får se det gudomliga så skarpt genom det starka gudomliga ljuset från Gud som apostlarna såg där på Tabors berg.
Det var inte heller alla Jesu lärjungar, utan endast de tre utvalda som såg Honom som Gud i härligheten. Ingen behöver se det egentligen. Man blir ju inte frälst genom att se det gudomliga, utan man blir frälst av Jesus genom tron. Jesus sa ju: ”Saliga de som inte har sett men ändå tror. (Joh 20:29b)”
Den andra söndagen i Fastan, just i Fastans början, anknyter Kyrkan till händelsen och skeendet kring Jesu förvandling. Jesus lät tre av sina lärjungar bevittna det osynliga.
Jesus ville stödja och uppmuntra dem innan de skulle se Honom lida och dö på korset. Under Herrens lidande och död dolde Han sin makt enligt profeten Jesajas ord: (Jes. 52:14–15) ”Hans utseende var vanställt mer än andra människors och hans gestalt oansenligare än andra människobarns”.
Genom att se Jesus som den evige Gudens Son fick lärjungarna uppleva att Herrens lidande, korsfästelse och död inte enbart gäller en människa utan Guds Son som har det eviga livet.
Utan trons ljus är vi andligt blinda. Vi kan inte se verkligheten sådan den är. Vi kan lätt ge upp när vi utsätts för prövning. Vi behöver trons ljus när vi på olika sätt i våra liv utsätts för prövningar.
Abraham utsattes av Gud för en svår prövning. Han trodde att Gud krävde offer. Men Gud gjorde det inte. Abraham visade på en enastående tro genom att inte vägra Gud sin ende sons liv! Stark tro och tillit till Gud var Abrahams ljus för att agera så. Han trodde på, att allt Gud vill är gott. Även om Gud krävde hans ende sons liv. Abraham kom fram till berget och där fick tron rätt, där lärde han känna Guds verkliga vilja. Inte sonen Isak, utan en bagge, skall offras, baggen som ersätter är symbolen för Jesus Kristus som träder i vårt ställe och ger sitt liv för oss på korset. Abraham ville ge Gud en gåva. Det handlar inte om vad vi kan ge eller offra till Gud utan vad Gud ger oss. Jesus är Offret. Han vill skänka oss allt. (Rom 8:32.) Vi själva tror ofta att Gud kräver ett omöjligt offer…
När jag läste om Abrahams offer, och beundrade hans svåra beslut, tänkte jag på några av de som blivit offrade under historiens gång. Här följer några exempel:
År 1109 invaderade den tysk-romerske kejsaren Henrik V av Sachsen borgen Głogów i Polen. Han ville tvinga staden att ge upp försvaret. Han använde barn som gisslan! Föräldrarna såg på så sätt sina egna barn fastbundna på belägringstornen (katapulter) från andra sidan staden. Stadens försvarare beslutade då att offra barnen. De sade: ”Det blir bättre och mera hederligt om både invånarna och gisslan skall dö av svärdet för fosterlandet, än att tjäna som slavar för främmande folk genom att friköpas och leva som vanärade.” [1]
Av religiösa skäl offrades både vuxna och barn till avgudar och demoner för att stå i gunst hos dem. Även en av Jerusalems kungar offrade sin ende son till avguden Baal. Förvånas vi i dag över dessa exempel på grymhet?
Även i vår tid offras barn på självständighetens och individualismens borgar. Millioner av ofödda barn offras av olika skäl, ofta av mycket komplicerade skäl, för att frigöra deras föräldrar från moderskapets eller faderskapets ansvar. Varje sådant beslut är dramatiskt, inte bara för det försvarslösa offret. Såras görs också de som fattar detta beslut. Detta är ett av de största problemen och tragedin i vår tid…
Just därför behövs ett särskilt offer för att hjälpa oss. Ett Offer som ersätter alla andra! Ett meningsfullt Offer som gör våra liv bättre: Guds Lamm, Guds Son Jesus Christus. Det enda Offret som köper oss fria!
När vi hörde om Abraham fick vi höra om ett altare. När vi fick höra om Jesus hörde vi samtidigt om ett högt berg, Tabor. I Eukaristins Sakrament närmar sig både altaret och berget oss. Vi tar del i Jesu Offer och vi tar del i Jesu Förvandling trots att vi inte ser så som de utvalda apostlarna gjorde, när de såg i nådens ljus. Vid samma altare skall prästen säga: ”Bed att mitt och ert offer blir välbehagligt inför Gud Fader allsmäktig.” Och svaret: ”Må Herren taga emot offret ur dina händer o s v.
Låt oss ta del, med hela vårt hjärta och med all vår tro i det allraheligaste Offret. Vi kommer inför Guds altare med våra små och stora gåvor och vår tro. Gud förvandlar allt detta till Sin Son - närvarande i sin Kropp och Blod. Och Han styrker vår tro. I Honom och med Honom blir vi helgade och styrkta. När vi förenas med Honom får samtidigt allt i vårt liv en gudomlig mening och dimension. Nu ser vi inte något särskilt. Men om vi ser med trons ögon, märker vi att Gud talar i Sina Ord och att Han är närvarande i Sakramentet och strålar med sin härlighet för att ge oss stöd och tröst, sitt gudomliga ljus.
Vi kan säga med den helige aposteln Paulus: ”Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss?” (Rom 8:34 8:31) Detta uttrycker samtidigt Abrahams tro. Allt i Gud leder till det goda!
Låt oss till slut förena oss med Guds Moder Maria. Gud Fader offrade sin ende Son. Maria, Herrens Moder, hade ju också del i samma Offer av hennes älskade Son. Guds Moder Maria, be för oss om trons ljus. Hjälp oss, att i våra liv lyssna och fatta beslut enligt Guds vilja. Vi tror att ”Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss?” Vem eller vad kan skilja oss från Gud, från Kristi kärlek? (Rom 8:35)
Guds Moder och vår Moder, hjälp oss att med trons ljus se tydligare, klarare och att gå den rätta vägen.Hjälp oss att bestiga vårt eget Moria berg i denna fastetid, att i tro lämna vår tunga last genom bikt och bot. Genom allmosor och bön. Bergets topp är påsken – och vi skall dit! A M E N
pater Rafał Zarzycki
[1] Esse meliusbet honestius et cives et obsides gladio pro patria morituros quam facta deditione vitam inhonestam redimentes alienis gentibus servituros.