Kortpredikan 22 februari 2021, Petrus Biskopsstol
1 Pet 5: 1-4; Ps 23; Matt 16: 13-19
Vi firar den dag då Petrus enligt traditionen intog sin stol som biskop i Rom.
Härskare, diktatorer och deras välden har sin tid. Men de faller och går in i historiens dunkel. Petri stol består, trots att många ovärdiga har suttit på den. Petri ämbetes hemlighet skymtar fram. Någon måste hålla sin hand över det.
Diktatorer uppträder som ”herrar” över sina underlydande, ofta ”av vinningslystnad”.
Petri efterföljare är ålagda och bundna av att vaka över den anförtrodda hjorden, inte ”av vinningslystnad utan av hängivenhet”, ”inte av tvång utan självmant, så som Gud vill”.
Hade inte denna bundenhet funnits, hade påvedömet för länge sedan gått under.
Det intryck av världslig makt som lätt förknippas med påvarna får sin korrigerande motbild av den kortkatekes om samvetet som vi får i den förste påvens första brev.
Herdarna uppmanas att handla ”av hängivenhet och självmant, så som Gud vill”. De ”manas” av sig själva, av sin innersta insikt och vilja.
Den insikten är präglad och styrd av det ”som Gud vill”. ”Samvete” är att ”veta det samma” som Gud.
Petri efterföljare ”vet” det som Petrus bekände: ”Du är Messias, den levande Gudens son”. Den tron var inte hans eget påhitt.
”Min fader i himlen har uppenbarat detta för dig”, säger Jesus till Petrus.
Vi skymtar den klippa på vilken Kyrkan är byggd. Den sanna tron förkunnas och representeras av en människa som själv har fått del av den.
Inte ens ”dödsrikets portar skall någonsin få makt över den”.
pater Ingmar Svanteson
