årgång B

Predikan. Juldagen 2020

Vi hörde i natt om den stora befrielsen. Vi hörde att Frälsaren är född, han som kom­mit för att befria oss från våra verkliga fiender, synden, döden och djävulen. Barnet som föds blev en käm­pe, en befriare. För att ge människan tillbaka hennes förlorade fri­het.

Predikan. Julnatten 2020

Texterna denna julnattmässa liknar en bägare som flödar över. Kollektbönen talar om ”det sanna ljuset som strålar”. Profeten om ”folket som vandrar i mörkret och ser ett stort ljus”. Fri­den skall vara ”utan ände”. Aposteln klargör att Guds nåd har blivit syn­lig som en rädd­ning för alla människor.

Kortpredikan 23 december 2020

Evangelisten Lukas väver in förelöparens och frälsarens födelse­be­rättelser i var­andra. Redan förelöparens födelse väcker förundran och glädje där up­pe i Juda bergsbygd. Frälsa­rens födelse skall av änglarna förkun­nas som en stor glädje för herdarna i Betlehem.

Kortpredikan 22 december 2020

”Så länge han lever, skall han vara given åt Herren”. Hanna, Samuels mor, har bett om och fått en son. Nu ger hon honom tillbaka till Her­ren. ”Så länge han lever, skall han vara given åt Herren”. Hon vet att Samuel är en gåva. Med en inre logik ger Hanna gå­van tillbaka.

Kortpredikan 21 december 2020

Vännen söker sin vän och liknas vid en gasell som kommer ”spring­ande över bergen”. Maria skyn­dar på lätta fötter upp i Juda bergsbygd. Hon bär på honom som söker människan, för att bli hennes vän. Maria söker upp Elisabet. När Elisabet hör Marias hälsning för­står hon vem som besöker henne.

Predikan. 4 söndagen i Advent 2020

Dagens läsningar uttrycker Adventstidens höjdpunkt. Evangeliet introducerar en förebild i trons tillitsfulla väntan som är den mest upphöjda, skapade varelse som någonsin har funnits och kommer att finnas: Jungfru Maria. Kyrkofäderna har gjort jämförelsen mellan Eva, moder till allt mänskligt, och Jungfru Maria, Guds och Kyrkans moder. I Jungfru Maria har vi ”den nya Eva” som upphäver den skada som den första Eva åsamkat.

Predikan. 4 söndagen i Advent 2020

Den som drabbas av ofrivillig ensamhet kan känna sig som inlåst i ett fängelse. Går det in i hjär­tat snörps det samman och man kan få svårt att ta emot också vänligheter. Det är fi­en­t­­liga makter som låser in och be­grän­sar henne. Det strider mot vad män­niskan är ska­pad till. Yttre faktorer kan blottlägga den innersta mänskliga kampen.