årgång B

Kära medkristna, I varje kristens liv kommer förr eller senare frågan om martyriet ställas till oss. Det är alltid rätt för oss alla att tänka oss martyriet därför att Kristus dog på ett kors för den sanning han vittnade om öppet och utan att kompromissa. Han var Sanningens och frälsningens martyr. Vi söker inte martyriet, men det kan söka oss. Ingen vet om, när och hur. Men ”Akta er för människorna”, säger Jesus i dag. ”De skall utlämna er åt domstolar och de skall piska er i sina synagogor” (Matt 10: 17). Och på ett annat ställe i samma Matteus evangelium svarar han på vad som ska hända vid tidens slut: ”Se upp så att ingen bedrar er. Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: ’Jag är Messias och de skall bedra många’” (Matt 24: 5).

Kära medkristna, Tiden närmar sig då jungfrun ska föda! Det stort sker, sker tyst, säger en poet. Ja, även om hela världen i dag på julaftonen väntar sig att undret ska ske i varje människas hjärta, Guds uppenbarelse bland människor, så måste man förundras över det hemlighetsfulla och fördolda som en gång skett i den obetydliga lilla staden Nasaret i Galileen. Här fanns inga vittnen till det som skedde. Bara en närvaro, en icke mänsklig närvaro, något större, vackrare, mer underbart än något annat i hela Skapelsen.