årgång B

Kortpredikan 10 maj 2021

I början av Europas evangelisering möter vi i Filippi i Makedonien en frimodig och drif­tig kvinna, Lydia. Hon sålde purpurtyger och hörde till de gudfruk­tiga. När hon lyssnade på förkunnelsen ”öppnade Herren hennes hjär­ta så att hon tog till sig det som Paulus sade”. Det är ”Sanningens Ande”, som vittnar om Jesus. Utan An­den för­­­blir det bara ord. Lydia hörde till ”de gudfruktiga”, som dragits till den mosaiska förkunnelsen. Marken var beredd.

Predikan 6 Påsksöndagen 2021

Kärlek – glädje – vänskap. Redan orden i evangeliet väcker något till liv i själen. Budet om att älska varandra tycks va­ra mera en gåva än ett krav. Samme Johannes säger i andra läsningen: ”Låt oss älska varandra, ty kärleken kom­mer från Gud.” Att älska varandra är som att dricka ur en över­flödande bäga­re. Redan orden är som ett välsmakande vin: kärlek, glädje, vänskap.

Predikan 6 Påsksöndagen 2021

Kära systrar och bröder i Kristus, De viktigaste orden i dagens evangelium är ”glädje”, ”bud” och ”kärlek”. ”Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er”, och ”Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek”, som vi just hörde Jesus säga. Låt oss börja med ”glädje” och ”bud”. Vi kanske inte naturligt sätter dem intill varandra. Vanligtvis associerar vi ”bud” med att fullfölja plikter och utöva ansvar, snarare än med direkt, sprudlande ”glädje”. Men när den Helige Thomas av Aquino, Kyrkans kanske störste teolog och filosof, på 1200-talet skriver om mänskligt beteende, börjar han med glädje, lycka, och frågar vad som är glädjens och lyckans sanna natur.

Kortpredikan 8 maj 2021

Evangeliet förs ständigt vidare, men väcker också ständigt mot­­stånd. Lukas berättar hur Anden ”hindrar” Paulus att förkunna i Asien. Genom en dröm kallas han däremot att passera en annan gräns: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss”. Paulus lyder ”genast”, som när Josef vak­nar upp ur drömmen. Evangeliet tar steget över till Europa.

Kortpredikan 7 maj 2021

Ett nytt rike har landat i historien. Mitt bland andra riken, folk och län­der. Ett rike som står under egna lagar och inte styrs av andra makter – den heliga Kyrkan. Redan i början ställdes hon inför en fråga som hotade att splittra hen­ne. ”Några” hade handlat ”utan uppdrag”. Lukas beskriver hur hon fin­ner lösningen och be­varar enheten. Han berättar om hennes märkliga auktoritet.

Kortpredikan 6 maj 2021

”Bli kvar i min kärlek.” Bilden av vinträdet finns i bakgrunden även om den inte nämns. Gre­nen måste bli kvar i vinstocken för att bära kärlekens frukter. Lukas berättar om hur hedningarna skall ympas in i samma vinstock. Frå­­gan om de skulle om­skäras blev föremål för en lång överläggning. Pet­rus börjar inte med att tala, utan med att lyssna. Som när abboten lyss­nar till alla bröder i en viktig fråga som måste av­göras.

Kortpredikan 5 maj 2021

Mitt i den framväxande kyrkans dramatik växer också hen­nes he­liga ord­ningar fram. I går hörde vi hur Paulus insatte präster i de församlingar han grundat. Lukas kallar dem ”äldste, presbyterer”. Det motsvarar vad vi kallar präster, insatta och vigda av apostlarnas efterföljare, biskoparna. I dagens avsnitt hör vi om ”ständiga uppträden och diskussioner” i Antiokia. Tvistefrågan gällde om de hednakristna måste omskä­ras och åläggas att hålla Mose lag. Frågan skickas vidare till Je­rusalem för att avgöras av apostlarna och de äldste. Alternativet ha­de varit splittring och schism.

Kortpredikan 4 maj 2021

I Lystra har Paulus botad en man som varit född lam. Folket upp­fattar honom och Barnabas som gudar. Men några judar kommer dit och stämningen svänger 180 gra­der. Nu stenar man Paulus och slä­­par honom ur staden. Jesus fick själv erfara den snabba svängningen mellan halleluja-rop och korsfäst-rop.

Kortpredikan 3 maj 2021, Filippos och Jakob, apostlar

”Jag är i Fadern och Fadern i mig.” Det är den kärleken vi har kommit till tro på, till­va­rons innersta nyc­kel och glädje, den helige Ande som fortsätter Sonens verk i Kyrkan och i lärjung­arnas bön och liv. Detta verk har en fiende. Därför måste vi lära oss att skilja mel­lan andarna. ”Allt måste bedömas efter sitt ursprung”, säger en ti­dig kyrko­fa­der (Tertullianus). Det dyker ständigt upp nya andliga rörelser och ”för­sam­lingar”. Ofta med anspråk på att leverera något nytt och lovande. Deras tid är ofta kort.