Kortpredikan 6 september 2021
Kol 1: 24 - 2: 3; Ps 62: 6-7, 9; Luk 6: 6-11
Kristus botar mannen med en förtvinad högerhand. Kristus är Guds ”högra hand”, som helar människan. Mannens högra hand representerar människan i hennes svaghet, som förvandlas till kraft.
Den ”helade” människan ser vi i Paulus liv, präglat av ofattbar kraft och glädje. Det vittnar om honom som rymmer vishetens och kunskapens alla skatter. Samtidigt är det fyllt av lidande och martyrium, hoppets tecken.
Hoppet ger delaktighet i det vi hoppas på. Därför kan Paulus glädja sig också över sina lidanden. Han lider dem i sitt eget kött, men han lider ställföreträdande, ”för hans kropp, som är kyrkan”.
Därmed får apostelns lidanden andra förtecken. Han kallar dem något som ”ännu fattas i Kristi lidanden”. Det som är ”fullbordat” i Kristus, ”fullbordas” nu i hans kropp, som är Kyrkan. Lemmarna skall växa till och bli ”fullvuxna i Kristus”.
Kristi kropps lemmar har del i huvudets hemlighet, för att ”låta Guds ord nå sin fullbordan”. Guds väldiga plan når sin fullbordan i de troendes lidande.
Lidandet är en verklighet. Men när aposteln använder sin nyvunna kraft, följer sin Herre och bär sitt kors, kan han förena sina lidanden med sin Herres. Påskens seger lyser igenom. ”Kristus finns i er, hoppet om härligheten.”
Det är vad vi ”gör” och firar i varje eukaristi. Lemmarna förenar sina lidanden med huvudets lidande och offer. Och blir delaktiga av honom.
Benedictus tillämpar det när han manar till tålamod i motgångar och orättvisor. ”Trygga i hoppet om gudomlig vedergällning fortsätter de med glädje: ’Men i allt detta segrar vi för hans skull som har älskat oss’”.
”Kristus finns i er, hoppet om härligheten.”
pater Ingmar Svanteson
