Predikningar

​​​​​​​"Herrens ord kom till mig." Så sade profeten. Så kunde också Hieronymus ha sagt. Han var en gigant, ett språk­geni, hetlevrad och ofta polemisk, ibland i debatt med Augustinus. Men han var också som barnet i evangeliet, som tog emot ordet och därmed Herren. Lycklig i sin grotta i Betlehem över närheten till Herren i hans ord. Han säger: "Den som inte känner Skriften, känner inte Herren."

Det allvarliga men goda evangeliet om den rike mannen och Lasaros. Evangeliet om den rike mannen och Lasaros är inte bara allvarligt, det rymer också ett gott budskap. Dessutom är det vac­kert. Det har lämnat spår i konst och litteratur. Lasaros´ namn hör vi i ordet las­arett. Evange­liet om den rike mannen och Lasaros är en del vår kultur.

​​​​​​​Profeterna Haggaj och Sakarja verkade under åter­upp­byggnaden av templet efter folkets åter­komst från Babylon. Sakarja har visioner som pekar långt in i framtiden. Här ser han att staden en gång skall bli för stor för att kringgärdas av en mur. Däremot skall Herren själv vara en ”mur av eld omkring staden”. Samtidigt skall han själv ta sin boning i staden, som kallas Si­ons dotter. Många hednafolk skall höra dit. Bilderna går i varandra.

​​​​​​​"Den tillkommande härligheten hos detta hus skall bli stör­re än dess forna var." Det är profeten Haggais löfte till folket efter återkomsten från fångenskapen i Babylonien. Vad de såg i det påbörjade arbetet var som ”ingenting” i jäm­fö­relse med det förs­ta templet. Ändå upp­manar han både ståthål­laren, över­ste­prästen och folket att vara frimodiga.

​​​​​​​Kosmas och Damianus var läkare i Aleppo i Syrien. De botade sjuka utan betalning och avslöjade därmed sin krist­na tro. De gav sina liv för sina vänner och blev martyrer år 303. Många kom till tro ge­nom deras vittnesbörd. Deras tro bar frukt utan att de ens planerade det. "Bygg upp mitt hus, så vill jag ha behag till det." Det är profeten Haggajs budskap, innan templet än­nu var byggt efter återkomsten från Babylonien.

​​​​​​​Templet var uppbyggt i yttre hänseende, men i öv­rigt var Guds lag bortglömd. Esra, präst och skrift­lärd, blir förfärad över vad han ser. Han ber på sina knän, han "skäms och blygs", "våra missgär­ningar har växt oss över huvudet". Att templet byggts upp igen ser han som att "ett litet ögonblick" av nåd, "något litet andrum". ”Gud har lå­tit en räddad skara bli kvar,” ”I vår träl­dom har vår Gud inte övergett oss.”

​​​​​​​”Sveriges land och folk.” I dagens kollektbön ber vi alla Sveriges skyddshelgon att hål­la sin hand över "Sveriges land och folk." Det finns en lång rad: Ansgar, Erik, Sigfrid, David, Eskil, Botvid, Birgitta, Elisabeth Hesselblad… Det är lättare att be för något man älskar. Men får man älska sitt land? Fosterlandskärlek ses av många idag som något tveksamt. Det finns många slags ”kärlekar” och foster­lands­kär­lek hör inte till det högsta på rang­skalan.

Den persiske kungen Kores blev på 500-talet f. Kr. Guds redskap till att det fördriv­na folket kunde återvända från fångenskapen i Babylon och åter bygga upp Jerusalem och dess tempel. Den babyloniske kungen hade 70 år tidigare varit redskap för att föra bort folket i fångenskap. Återuppbyggnaden var mödosam och krävde tro, mod och uthållighet för dem som deltog. De som arbetade liknar de stenar som hämtas fram ur naturen och med hammare och mejsel formas för att passa in i bygget.