Kortpredikan 1 juni 2020, Den saliga jungfrun Maria, Kyrkans moder

Apg 1:12-14  Ps 87:1-2,3,5,6-7 Joh 19:25-34

Vi har firat påsk och pingst, hela Kristi väldiga frälsningsverk. Det är ingen idé eller tanke, det fullbordades av honom som föddes av kvinna och blev män­niska. Från för­sta början lev­de han under sin moders omsorg och beskydd.

Hennes omsorg om sitt barn fortsätter i om­sorgen om Kyrkan, som är Kristi kropp.

Den saliga jungfrun Maria har fått titeln Kyrkans moder, eftersom hon föd­de Kristus, Kyrkans huvud. På korset gjorde han henne till moder för alla återlösta. Kyrkan kände igen det i den korsfästes ord till Johannes: ”Se, din moder”.

Redan profeten anade det: ”I henne är vi alla födda” (Psalt 87).

Som troende upphör vi inte att vara människor, och som män­niskor har vi behov av både en far och en mor, för att bli till och för att växa till, även om de ideala föräldrarna inte finns i denna värld och även om många växer upp ”föräldralösa”.[1] Den tidiga kyrkan sade: ”Man kan inte ha Gud till Fader om man har Kyrkan/Maria till moder”.

Kyrkan vet det och anbefaller oss att anförtro oss åt Maria med ett barns tillgivenhet, att ”älska vår och hela kyrkans moder”.

Otaliga troendes erfarenhet bekräftar denna trossanning.

I prefationen denna dag sjunger Kyrkan:

”Hon (Maria) tog emot ditt Ord i obefläckad renhet och bar honom under sitt jungfruliga hjärta, hon födde sin Skapare, och under hennes vård började kyrkans liv att spira i det fördolda.

Under korset mottog hon din kärleks testamente och blev moder till alla människor som genom Kristi död har förts till det nya och eviga livet.

När apostlarna väntade på Andens utlovade gåva, var hon förenad med dem i bön och blev så en förebild för den bedjande kyrkan.

Upptagen till himmelens härlighet följer hon med moderlig kärlek din kyrka på dess pilgrimsfärd och visar den vägen till hemlandet i väntan på den dag då Herren kommer i härlighet”.

                                                                                                                 pater Ingmar Svanteson

[1] Jesus säger inför sin påsk att han inte skall lämna lärjungarna ”ensamma” (Joh 14:18). Ordet betyder egentligen ”föräldralösa”.