Predikningar Ingmar Svanteson

​​​​​​​Helgonen är inte enbart moraliska förebilder, de är gå­vor från höj­den - som solstrålar. Inte minst Franciskus av Assisi, Guds lille fat­tige. Hans liv förkunnar att det finns en hemlighet i fattigdomen, en hemlig ingång till en rikedom som övergår all jordisk rikedom. Egen fattigdom, men också svaghet, oförmåga, ja till och med synd, kan bere­da väg till en större rikedom. Franciskus gjorde sig inte bara fattig på ägode­lar, mot slutet av sitt liv blev han också så gott som blind.

​​​​​​​Den salige Columba Marmion, irländaren som blev benediktin och 1909 abbot i benediktinklostret Maredsous i Belgien, visste att de gudomliga skrifter­na inte bara var texter. De var mysterier att gå in i. De som gör det blir delak­tiga av det som Skriften be­rät­tar om. Livet för­vand­las till liturgi. Vi hör det när Nehemja och Esra läste ur Moses lag­­bok och fol­ket reste sig och ropade ’Amen, Amen’ med uppräckta händer. De böjde sig ner och tillbad Herren. De gråter när de hör lagens ord.

​​​​​​​Gud har skapat allt, både synligt och osyn­ligt. Materia och ande. Män­ni­skan, skapelsens krona, är både kropp och själ/ande. När Gud frälser människan använder han sig av både kroppsliga verk­tyg och andliga medhjälpare. Till de andliga hör skyddsäng­larna. Kyrkans tro säger att varje människa har en skyddsängel, utsänd att skyd­da och bevara människan på hennes väg till målet. Så värdefull är människan att ingen i himlen skulle vara fri från mödan att bekymra sig om henne.

​​​​​​​Lilla Teresa upptäckte kär­le­kens ”li­lla väg”. Det är inte stor­dåd som krävs, men att göra allt i kärlek. Hon levde sitt korta liv i avskildhet men på­ver­kade en hel epok, blev missionens skyddshel­gon och kyr­kolärare. Profeten Sakarja såg den attraktion som Jerusalem hade på många hednafolk. Tio män av alla slags tungomål skall gripa en judisk man i mantelfliken och säga: ”Låt oss gå med er”. Många har gripit tag i Teresas lilla "mantelflik".

​​​​​​​"Herrens ord kom till mig." Så sade profeten. Så kunde också Hieronymus ha sagt. Han var en gigant, ett språk­geni, hetlevrad och ofta polemisk, ibland i debatt med Augustinus. Men han var också som barnet i evangeliet, som tog emot ordet och därmed Herren. Lycklig i sin grotta i Betlehem över närheten till Herren i hans ord. Han säger: "Den som inte känner Skriften, känner inte Herren."

Det allvarliga men goda evangeliet om den rike mannen och Lasaros. Evangeliet om den rike mannen och Lasaros är inte bara allvarligt, det rymer också ett gott budskap. Dessutom är det vac­kert. Det har lämnat spår i konst och litteratur. Lasaros´ namn hör vi i ordet las­arett. Evange­liet om den rike mannen och Lasaros är en del vår kultur.

​​​​​​​Profeterna Haggaj och Sakarja verkade under åter­upp­byggnaden av templet efter folkets åter­komst från Babylon. Sakarja har visioner som pekar långt in i framtiden. Här ser han att staden en gång skall bli för stor för att kringgärdas av en mur. Däremot skall Herren själv vara en ”mur av eld omkring staden”. Samtidigt skall han själv ta sin boning i staden, som kallas Si­ons dotter. Många hednafolk skall höra dit. Bilderna går i varandra.

​​​​​​​"Den tillkommande härligheten hos detta hus skall bli stör­re än dess forna var." Det är profeten Haggais löfte till folket efter återkomsten från fångenskapen i Babylonien. Vad de såg i det påbörjade arbetet var som ”ingenting” i jäm­fö­relse med det förs­ta templet. Ändå upp­manar han både ståthål­laren, över­ste­prästen och folket att vara frimodiga.

​​​​​​​Kosmas och Damianus var läkare i Aleppo i Syrien. De botade sjuka utan betalning och avslöjade därmed sin krist­na tro. De gav sina liv för sina vänner och blev martyrer år 303. Många kom till tro ge­nom deras vittnesbörd. Deras tro bar frukt utan att de ens planerade det. "Bygg upp mitt hus, så vill jag ha behag till det." Det är profeten Haggajs budskap, innan templet än­nu var byggt efter återkomsten från Babylonien.

​​​​​​​Templet var uppbyggt i yttre hänseende, men i öv­rigt var Guds lag bortglömd. Esra, präst och skrift­lärd, blir förfärad över vad han ser. Han ber på sina knän, han "skäms och blygs", "våra missgär­ningar har växt oss över huvudet". Att templet byggts upp igen ser han som att "ett litet ögonblick" av nåd, "något litet andrum". ”Gud har lå­tit en räddad skara bli kvar,” ”I vår träl­dom har vår Gud inte övergett oss.”