Kortpredikan 18 november 2019
1 Mack 1: 10-15, 41-43, 54-57, 62-64; Ps 119: 53,61,134,150,155,158; Luk 18: 35-43
Denna vecka hör vi ur Mackabeerböckerna, som berättar om den religionsförföljelse som bröt ut med Antiochos IV Epifanes år 175 f.Kr.
Han genomdrev en brutal tvångshellenisering som skulle förinta judendomen som religion. Under dödshot förbjöds omskärelse, sabbatsfirande, högtider och templets offer. Bokrullar med Mose lag brändes. Mitt i templet placerades ett offeraltare åt Zeus, den vanhelgande skändligheten, som vi hör om i Nya Testamentet (Matt 24:15).
Diktaturer genom historien uppvisar samma intolerans. Också modern liberalism i dagens västerland visar allt tydligare tecken på aggressiv intolerans, när den vill förbjuda offentliga uttryck för tro och samvetsbestämd övertygelse i moraliska frågor.
Det står att många israeliter ”fann mod och styrka inom sig till beslutet att inte äta något orent. De föredrog döden framför att vanhelga sig själva och skända det heliga förbundet”.
Modet förutsätter klarsyn. Inte minst om det skapas förvirring också på helig plats. Lärjungarna förs in i dunkel och luras vilse.
Det blir allt viktigare att bevara det egna templet, hjärtat, rent. Att inte anpassa sig till denna världen, utan förnyas i sina tankar och lära sig avgöra vad som är Guds vilja. (Rom 12:1-2)
Evangeliet visar vägen. "Herre, gör så att jag kan se igen." Mannen utanför Jeriko har förlorat sin syn. Nu ber han Jesus att få den tillbaka.
I paradiset såg människan klart. Genom syndafallet fördunklades synförmågan och hon drevs ut ur paradiset. Hon såg inte längre klart.
Dopet kallades i fornkyrkan "upplysning". Den döpte, som renats från synden och blir upplyst av tron, får synen tillbaka.
Men synen är inte stadig och fast. Synden berövar henne nåden och människan glider tillbaka i halvdunkel och mörker.
Dagligen och i konkreta situationer måste hon be: "Herre, gör så att jag kan se igen."
Evangeliet berättar: ”Jesus sade: ’Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.’ Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud”.
pater Ingmar Svanteson
