Predikningar Ingmar Svanteson

Saul ”rasade av mordlust mot Herrens lärjungar”. Hans ”mordlust” gör honom till redskap för Satan själv, samma makt som trodde sig kunna besegra Herren själv när han fick honom dömd till lidande och död. Men här slutar likheten mellan Saul och Satan. Herren tar honom i sin tjänst. Han har utvalt honom till sitt ”redskap”.

"Ingen kan komma till mig (Jesus) utan att Fadern som har sänt mig drar honom."Människan kan inte bara "bestämma sig" för att tro på Kristus. Tron är både en viljeakt och en gåva, ett verk av nåden, av Guds dragande genom sin Ande. Vi ser det hos etiopiern, som kanske hörde till "de gudfruktiga", de som stod nära den mosaiska tron. Många blev proselyter och upptagna i den mosaiska gemenskapen. Han läser profeten Je­sa­ja, men förstår inte. "Hur skall jag kunna för­stå utan att någon vägleder mig?"

Hela tillvarons kamp koncentreras i denna vecka. Men därmed ock­så varje människas. Profeten ber varje morgon om "en tunga med lärdom, så att jag förstår att styrka den trötte" - hur får man en sådan tunga? Profeten ger själv svaret. "Han väcker var morgon mitt öra, till att höra på lärjungars vis". Den som vill ha något att säga för att styrka den trötte måste själv kunna lyssna, med hjärtats öra.

Petrus kan vi förstå. Övermodet kommer på fall, förr eller senare. Många har egen erfarenhet. Judas är betydligt svårare att förstå. Om vi ens vill det. Det kunde ju vara jag. "En av er kommer att förråda mig." Jesus ”skakades i sitt innersta”. Förräderi och svek här till det värsta i den mänsk­liga his­torien. Också i den egna historien. Jesus låter Petri och Judas handlingar drabba honom själv. Både förnekelsen och förräderiet.

"Hans kraft skall inte tyna bort eller brytas."Så säger profeten om Herrens tjänare. Maria vittnar om denna kraft när hon smörjer Jesu fötter med ”en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam”.Balsam tränger in och ger ifrån sig denna väldoft. Smör­jel­se är en bild för den Ande som kom över Herrens tjä­na­re, den kärlek som fick honom att ge sitt liv.

Hesekiel hör till de stora profeterna. I den babyloniska fångenskapen ingjuter han hopp i folket. De förskingrade skall förenas och de bortförda skall åter få bo i sitt land under en och samma herde. "Min boning skall fara hos dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk." Samtidigt antyds något nytt och större. Fridsförbundet skall gälla ”för evigt”.

Förbundet som Gud sluter med Abraham innehåller enorma löf­ten. Han skall inte bara bli "fader till mång­a folk”. Det skall vara ett "evigt förbund". Folket skall få landet till "evig besittning". Psal­­men säger: "Herren tänker evigt på sitt förbund". Jesu anspråk är lika enormt. "Den som beva­rar mitt ord skall aldrig någonsin se döden". Judarna tar anstöt och kallar honom "besatt". "Skulle du vara större än vår fader Ab­raham?"

”Sanningen skall göra er fria.”Frihet står sedan länge högt i kurs, kanske står den högst på värde­ska­lan i vår kultur. De flesta instämmer, också Jesus och den kristna tron. Men vad är frihet?Friheten att välja hör till friheten, men den som väljer fel förlorar samtidigt friheten. Den som till exempel väljer att låta begären styra märker snart att det leder till slaveri, slaveri under begären.

Folket knotar under vandringen. De saknar bröd och vatten och menar sig ha skäl att knota. Men knotandet gör dem ännu mer blinda. De glömmer vad Gud har gjort med dem. Guds omsorg om dem förvandlas till rättig­he­ter. De tror sig kunna ställa krav på Gud.

Susanna blir dömd på de två domarnas vittnesmål, även om de var falska. Mose lag sade: ”Vad två vittnar är gil­tigt”. Susan­nas eget vitt­nesmål räckte inte. Men Susanna ber och Herren sänder Daniel, som avslö­jar de fal­ska vittnesmålen. Så skipades rätt­vi­sa. Som be­kant sker det inte alltid. Ändå upphävs inte re­geln om att det behövs två vittnen. Det gäller både rättsfrå­gor eller trosfrågor.