Kortpredikan 16 januari 2020

1 Sam 4: 1-11; Ps 44: 10-11, 14-15, 24-25; Mrk 1: 40-45

”Vill du, så kan du göra mig ren.”

Den spetälske tror på Jesu förmåga att bota. Han tror på Jesu gudomliga makt. Kanske minns han profetens ord: ”Gud kan göra allt vad han vill”.

Nu vädjar han till Jesu barmhärtiga vilja och kärlek. Jesus grips av helig vrede och riktar den mot den destruktiva makten. Han rör vid mannen och säger: ”Jag vill. Bli ren!” Kraften förmedlas genom hans ord.

Tillvarons hela kamp och viktigaste frågor koncentreras i dessa ord och i det som händer. Att bota någon från spetälska var som att uppväcka en död. Det sker på nytt när absolutionen ges och eukaristin firas.

Ett förspel, där något saknas, ser vi när israeliterna hämtar arken för att få hjälp i striden mot filistéerna.

Arken var det synliga tecknet på Guds förbund med sitt folk, men den kunde inte användas i magiska syften. Något måste först hända med folket och deras präster. De hade inte gjort upp med sina brott mot förbundet, vars bud förvarades i arken.

Detta måste ha hänt med den spetälske. Genom ånger, bekännelse och tro är hans hjärta rent från allvarliga synder. Han tror på Jesu makt och ber om hans helande barmhärtighet.

Men israeliterna blev dödade. Också prästerna, Elis båda söner Hofni och Pinehas. De hade inte gjort upp med sina synder mot förbundet. Då hjälper inte ens närvaron av förbundsarken.

Den som lever i dödssynd har ingen hjälp av den eukaristiska nåden om han inte först renas genom försoningens sakrament. Tvärtom. Kommunionen blir till en dom.

För de dagliga och mindre synderna kan var och en instämma i prästens tysta bön inför kommunionen: ”Låt inte detta bli mig till dom och förkastelse, utan låt det i din godhet bli mig till läkedom och skydd för ande och kropp”.

I varje eukaristi vill Jesus bekräfta och förnya vad han sade till och gjorde med den spetälske: ”Jag vill. Bli ren!”

                                                                                                           pater Ingmar Svanteson