Kortpredikan 21 januari 2020, S. Agnes, jungfru och martyr
1 Sam 16: 1-13; Ps 89: 20-22, 27-28; Mark 2: 23-28
”Hur länge tänker du sörja över Saul?”
Samuel kunde inte låta bli att sörja över Saul. Med sitt förnuft insåg han att Saul hade ställt sig utanför Guds planer, men han kunde inte låta bli att sörja över hans tragiska öde. Denna känsla förlamade honom. Han såg sig tillbaka.
Många sätter sin hand till plogen, men ser sig tillbaka, styrda av vankelmodiga känslor. Visheten varnar de sörjande att sörja ”för länge”. Många fastnar i sorgen över att livet inte blev som de tänkt och planerat. Paulus, däremot, ”glömmer det som ligger bakom och sträcker sig mot det som ligger framför”.
Känslor är ofta usla vägvisare. Särskilt när de verkar ’goda’ och empatiska. Känslostyrda människor sjunker ofta under sig värdighet och går ”baklänges” in i framtiden. De lever inte i hoppet, som är något annat än optimism.
Men alternativet är inte känslokyla eller att ”köra över” känslorna.
När Herren utväljer David att efterträda Saul, ser han inte till hans utseende, men till hans hjärta. David var en ”känslig” människa. Han skulle trösta Saul med spel på sin lyra. Hans vackra utseende återspeglade hans känsliga inre. Hans känslor skulle flera gånger föra honom vilse, men han ångrade sig, lät sitt hjärta renas, reste sig och kunde gå framåt.
Den heliga Agnes avvisade ett frieri och höll fast vid trohetslöftet till sin himmelske brudgum. Legenden berättar att hon, trots sin ungdom, förblev lugn, medan hennes bödel skakade. Hennes känsla var styrd, formad och stärkt av kärleken till Herren.
Känslorna har vi fått som gåvor. De är i sig goda men måste prövas och disciplineras.
De kan jämföras med sabbaten, som är given för människans skull.
Liksom ”Människosonen är herre över sabbaten”, skall människan vara herre över känslorna, låta dem helgas och ställas i Herrens tjänst.
Då helgas de av Anden, som kom över David, när Samuel smörjer honom med olja. Anden är oss given i dopets och konfirmationens sakrament.
Det finns sorg som leder till förlamning och död. Det finns sorg som leder till glädje och liv. Med Andens kraft väljer människan i vilken riktning känslorna skall föra henne.
pater Ingmar Svanteson
