Predikan 2 söndagen under året 2020
Jes 49:3, 5-6 Ps 40:2,4ab,7-10 1 Kor 1:1-3 Joh 1:29-34
Botemedlet inför våra ögon
Världen mår inte bra. Försöken att rädda henne är valhänta och splittrade. Det måste bli så om man inte vet vari världens avgörande sjukdom består. En läkare som slarvar med diagnosen är inte att lita på.
I dagens evangelium får vi först en påminnelse om julens budskap. Johannes Döparen stiger in i vittnesbåset och säger: ”Jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds utvalde, att han är Guds Son.” Men när Döparen avlägger sitt vittnesbörd ställer han också en diagnos, han vittnar om vari världens sjukdom består. Han pekar på Jesus och säger:
”Där är Guds lamm som tar bort världens synd”. Orden är inte hans eget påhitt. Han knyter han an till sin föregångare profeten Jesaja. Särskilt till den text om Herrens lidande tjänare som vi känner igen från långfredagen: ”Det var våra sjukdomar han bar. Han blev sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas”. Så växlar han bild. Tjänaren blir ett lamm. Ordet för tjänare kan på grundspråket också betyda lamm. Tjänaren blir ett offerlamm som ger sitt liv för att bota människan och mänskligheten från den svåraste sjukdomen, hennes synd. Allt finns med i Johannes vittnesbörd om Jesus: ”Se Guds lamm som tar bort världens synd”.
Redan tidigt förstod därför kyrkan att Johannes vittnesbörd hörde hemma, inte bara kring jul och påsk, utan i varje mässa. I dagens liturgi får ordet en slags förklaring i den bön som bes över offergåvorna. Först ber prästen: ”Herre, skänk oss den djupaste vördnad för dessa mysterier”. Så anges skälet: ”ty var gång detta offer bärs fram blir återlösningen närvarande inför våra ögon”.
Det är kyrkans tro att de gåvor som bärs fram förvandlas till Kristi kropp och blod. Ingen botas av en symbolisk medicin. Bönen talade också om att ett offer bärs fram. Redan när Kristus gav sin kyrka eukaristins gåva antyddes det. Han sade inte bara: ”Detta är min kropp”. Han sade, ”Detta är min kropp som offras för er.” Redan när måltiden instiftas kvällen före hans lidande, förenar han måltiden med sitt offer på korset dagen efter, både med sin död och sin uppståndelse. Församlingens reaktion och svar uttrycker inte bara tro på hans närvaro. Svaret lyder, som vi vet: ”Din död förkunnar vi, Herre, och din uppståndelse bekänner vi”.
Också när bönen fortsätter efter förvandlingen handlar det om Kristi offer. Prästen ber:
”I åminnelse av din sons lidande som frälser oss, av hans uppståndelse från dödsriket”. Inte heller handlar det bara om att minnas Kristi påsk. Dagens bön över offergåvorna säger: ”Var gång detta offer bärs fram blir återlösningen närvarande för våra ögon”. Golgota och den öppnade graven, kors och uppståndelse, blir närvarande inför våra ögon!
Döparens ord hörs ännu en gång i mässan. Efter brödsbrytelsen visar prästen hostian och säger: ”Se Guds lamm, som borttager världens synder. Saliga de som blivit kallade till Lammets måltid”. Det sista ordet om ”Lammets måltid” är hämtat från Uppenbarelseboken, som ger en vision av den himmelska måltiden, där Lammets offer har nått sin fullbordan. Eukaristin är också ett föregripande av himlen. Hela återlösningen blir närvarande inför våra ögon.
Mysteriet är inte ett fotografi. Offret är verksamt. Det som en gång skedde i Kristi död och uppståndelse görs närvarande med hela sin kraft. Offret på altaret utför vad orden säger. ”Se Guds lamm som tar bort världens synder.” Eukaristins heliga offer rymmer en frälsande och helande kraft. Det är ett botemedel mot ondskan och de synder som begås varje dag. Utan det eukaristiska offret skulle korset bli ett avlägset minne och världen berövas den starkaste medicinen mot sin allvarligaste sjukdom. Mässan hindrar världen från att gå under. Finns det en gudomlig pedagogik bakom detta? Människan, också den troende, är glömsk, men i varje mässa lyfts medicinen fram för hennes ögon: ”Se Guds Lamm, som borttager världens synder”.
Eukaristins botande välsignelse ges inte automatiskt. De troende måste själva vara närvarande, med både kropp och själ. Den som är andligen frånvarande ser bara det som händer på ytan, yttre riter, i värsta fall som hokus-pokus. Därför bereder oss kyrkan under ordets liturgi, så att våra ögon och hjärtan öppnas. Vi blir seende genom att höra och vi deltar genom vår bön.
Kristi offer frambärs genom prästernas tjänst. Men eukaristin är hela kyrkans offer. De troende förenar sig med sin Herres offer. De gåvor vi bär fram är symboler för oss själva. De troende förenar sina liv med Kristi överlåtelse och offer till Fadern. Vi följer honom. Och låter oss dras till Fadern. ”När jag blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.” Allt bärs fram. Vårt arbete, våra sjukdomar och lidanden, vår lovprisning, kropp och själ, allt läggs på patenen och gjuts i kalken. Efter åminnelsen av Kristi offer ber prästen: ”Må han fullkomna oss till en evig offergåva åt dig”. Brödet och vinet förvandlas för att våra liv skall förvandlas. Paulus skriver till de kristna i Korint, ”till dem som helgats genom Kristus Jesus”. Kommunikanten blir helig genom att ta emot det heliga.
Eukaristin för oss in i evigheten. In i det rike där de utvalda redan är och ber för oss, anförda av den saliga Jungfrun Maria, den helige Johannes Döparen och alla helgon. Kyrkan kan inte låta bli att be om fred och hälsa för hela världen. Hennes Herre har ju offrat sig för hela världens synder. Också för dem som gått före oss med trons tecken, men som behöver renas för att helt träda in i det gudomliga ljuset.
Augustinus skriver: ”Kyrkan upphör inte att ständigt på nytt bära fram detta offer i altarets sakrament, där det blir klart att i det som hon frambär blir hon själv framburen”. Han fortsätter: ”Om ni är Kristi lemmar då ligger ert mysterium på altaret. Ni mottar er hemlighet. På detta svarar ni 'Amen', och därmed undertecknar ni det”.
Var gång detta offer bärs fram blir återlösningen närvarande inför våra ögon. Se Guds Lamm, som borttager världens synder.
Amen.
pater Ingmar Svanteson
