Predikningar Ingmar Svanteson

​​​​​​​I en orolig och förvirrad tid behövs profeter - men inte vilka som helst. De behöver prövas. De behöver vara visa. Den heliga Birgittas undervisning, baserad på hennes uppenba­relser, var konkret och drastisk, ofta med bilder från hennes liv som mor till åtta barn och ansvarig för ett lanthushåll. Hennes ma­ningar till världsli­ga och kyrkliga dignitärer var profe­tiska och omutliga. Det är lätt att utnämna någon till profet, men vad kännetecknar en pro­fet? Det finns falska sådana. Den heliga Birgitta var själv rädd att bli vilseförd av djä­vulen och lade fram sina uppenbarelser för sina biktfä­der för prövning.

Tjänandets värdighet. ”Odugliga tjänare”? Det är inte lätt att förstå de orden av Jesus. Inte minst i en tid som gärna ta­lar om människans rättigheter men tiger om hennes skyldigheter. Vem vill idag vara tjänare? Ordet kolliderar med drömmen om den fria och självständiga människan som inte står under eller vill lyda någon. Men det har inte alltid varit så. Förvrängning­en av or­det ’tjänare’ borde inte förvåna oss. Fienden förvrider ordens innebörd, så att vi till slut inte känner igen origi­na­let.

Dagens läsningar är svindlande. Baruk, profeten Jeremias lärjunge, beskriver Jerusalem som en mor som sörjer över sina barns otrohet och synder. Många föräl­drar känner igen sig. Här gäller det hela Guds folk. De har dragit över sig Guds straff och blivit ”sålda åt hednafolken”. Hon klagar som en sör­jande mor: ”Jag är övergiven, ty mina barn har syn­dat: de avföll från Guds lag”.

​​​​​​​Helgonen är inte enbart moraliska förebilder, de är gå­vor från höj­den - som solstrålar. Inte minst Franciskus av Assisi, Guds lille fat­tige. Hans liv förkunnar att det finns en hemlighet i fattigdomen, en hemlig ingång till en rikedom som övergår all jordisk rikedom. Egen fattigdom, men också svaghet, oförmåga, ja till och med synd, kan bere­da väg till en större rikedom. Franciskus gjorde sig inte bara fattig på ägode­lar, mot slutet av sitt liv blev han också så gott som blind.

​​​​​​​Den salige Columba Marmion, irländaren som blev benediktin och 1909 abbot i benediktinklostret Maredsous i Belgien, visste att de gudomliga skrifter­na inte bara var texter. De var mysterier att gå in i. De som gör det blir delak­tiga av det som Skriften be­rät­tar om. Livet för­vand­las till liturgi. Vi hör det när Nehemja och Esra läste ur Moses lag­­bok och fol­ket reste sig och ropade ’Amen, Amen’ med uppräckta händer. De böjde sig ner och tillbad Herren. De gråter när de hör lagens ord.

​​​​​​​Gud har skapat allt, både synligt och osyn­ligt. Materia och ande. Män­ni­skan, skapelsens krona, är både kropp och själ/ande. När Gud frälser människan använder han sig av både kroppsliga verk­tyg och andliga medhjälpare. Till de andliga hör skyddsäng­larna. Kyrkans tro säger att varje människa har en skyddsängel, utsänd att skyd­da och bevara människan på hennes väg till målet. Så värdefull är människan att ingen i himlen skulle vara fri från mödan att bekymra sig om henne.

​​​​​​​Lilla Teresa upptäckte kär­le­kens ”li­lla väg”. Det är inte stor­dåd som krävs, men att göra allt i kärlek. Hon levde sitt korta liv i avskildhet men på­ver­kade en hel epok, blev missionens skyddshel­gon och kyr­kolärare. Profeten Sakarja såg den attraktion som Jerusalem hade på många hednafolk. Tio män av alla slags tungomål skall gripa en judisk man i mantelfliken och säga: ”Låt oss gå med er”. Många har gripit tag i Teresas lilla "mantelflik".

​​​​​​​"Herrens ord kom till mig." Så sade profeten. Så kunde också Hieronymus ha sagt. Han var en gigant, ett språk­geni, hetlevrad och ofta polemisk, ibland i debatt med Augustinus. Men han var också som barnet i evangeliet, som tog emot ordet och därmed Herren. Lycklig i sin grotta i Betlehem över närheten till Herren i hans ord. Han säger: "Den som inte känner Skriften, känner inte Herren."

Det allvarliga men goda evangeliet om den rike mannen och Lasaros. Evangeliet om den rike mannen och Lasaros är inte bara allvarligt, det rymer också ett gott budskap. Dessutom är det vac­kert. Det har lämnat spår i konst och litteratur. Lasaros´ namn hör vi i ordet las­arett. Evange­liet om den rike mannen och Lasaros är en del vår kultur.

​​​​​​​Profeterna Haggaj och Sakarja verkade under åter­upp­byggnaden av templet efter folkets åter­komst från Babylon. Sakarja har visioner som pekar långt in i framtiden. Här ser han att staden en gång skall bli för stor för att kringgärdas av en mur. Däremot skall Herren själv vara en ”mur av eld omkring staden”. Samtidigt skall han själv ta sin boning i staden, som kallas Si­ons dotter. Många hednafolk skall höra dit. Bilderna går i varandra.