Kortpredikan 8 september 2020, Jungfru Marias födelse
Rom 8: 28b-30; Ps 13: 6; Matt 1: 1-16, 18-23
Gud utvalde en mor för att rädda oss.
Det finns något djupt mänskligt i att Kyrkan inte kunnat glömma Marias födelsedag. Det vore ju att glömma vår mors dag. Men det tog tid att ”förstå”.
Först år 1854 var tiden mogen för att teologiskt klargöra hennes ”utkorelse och fullkomliga renhet”, som ju firas den åttonde december, nio månader före denna dag.
Tron på hennes utkorelse fanns där hela tiden och redan på 500-talet firades hennes födelse. Liturgin kallar den ”frälsningens gryning”, den dag då ”räddningen för hela världen dagades”. Orden återspeglar hennes skönhet.
Den svenska almanackan har bevarat ett av hennes namn för denna dag, Alma (den milda).
Höga Visans ord om bruden måste också gälla henne. ”Vad du är skön, min älskade, vad du är skön!”
En av dagens antifoner anger orsaken: ”Du är skön alltigenom, Maria, på dig finns ingen ursyndens fläck”.
Ett av barnen i Lourdes bekräftar det: ”Jag vet inte hur jag skall beskriva det jag upplevde och det jag såg: skönheten och glansen, ljusstrålarna…”.
I slutbönen ber vi: ”Herre, låt din kyrka jubla över dina heliga mysterier… särskilt denna dag… som var frälsningens gryning och som skänkte hela världen hoppet åter”.
pater Ingmar Svanteson
