Kortpredikan 23 oktober 2020
Ef 4: 1-6; Ps 24 :1-4b,5-6; Luk 12: 54-59
”Varför kan ni inte tyda vilken tid det är?” Jesus frågar och ställer den märkliga motfrågan: ”Varför avgör ni inte själva vad som är rätt?”
Indirekt hänvisar han till samvetet, ”människans hemligaste centrum och helgedom”. I sitt samvete har människan redan svaret, eller åtminstone vägen till det.
När hon låter sitt samvete upplysas av sanningen får hon det ljus hon behöver. Samvetet känner igen sanningen i Jesu ord och undervisning. ”Den som hör till sanningen lyssnar till min röst.”
Aposteln har fått del av detta ljus. I fjärde kapitlet av Efesierbrevet drar han ut konsekvenserna för dem som fått sina samveten upplysta. Förmaningarna återspeglar det ljus han vittnat om i de inledande kapitlen.
Ödmjukhet, mildhet, fördragsamhet, tålamod, kärlek och frid – lemmarna i Kristi kropp leds av det ljus som kommer från kroppens huvud.
Enhet skall inte uppnås, den skall ”bevaras”. Den är given som en gåva. ”En enda kropp och en enda ande, ett enda hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader.”
Allt är sammanfattat i Kristus, den hemlighet ”som från början varit dold hos Gud”, men som uppenbaras genom kyrkan för dem som lyssnar till och följer Sanningens röst.
Deras ögon öppnas för den ende Guden ”som står över allting, verkar genom allt och finns i allt”, Fadern och Sonen och den helige Ande.
Fadern, den upphöjde och oåtkomlige, Sonen, Ordet, som verkar genom allt och sammanfattar allt, Anden som gör levande, fullbordar och är närvarande i allt.
I den heliga eukaristin går vi in i Kyrkans ”samvete” där allting sammanfattas ”genom honom (Sonen) och med honom och i honom”.
”I honom” får de troende Andens hjälp att besvara Jesu fråga: ”Varför avgör ni inte själva vad som är rätt?”
pater Ingmar Svanteson
