predikningar

Kära kristna familjer, Under hela kyrkoåret firar vi ett stort antal helgondagar och med dem grunden för vårt firande, Guds människoblivande i Jesus Kristus. Ingen högtid, ingen fest, inga minnesdagar kan firas på begripligt sätt utan att gå tillbaka till källan, Jesus Kristus. Det är tron på honom som är det enda som verkligen förenar oss i Kyrkan. Alla sakramenten pekar på Honom och för tillbaka till Honom. Allt utgår från Honom, tron, hoppet och kärleken kommer från Honom och återvänder till Honom för att förnyas och bekräftas.

Kära bröder och systrar, kära barn och ungdomar. Den helige Stefanos var, vad vi vet, den förste martyren i den unga kristna kyrkan i Jerusalem. Kyrkan har mycket tidigt i sin historia velat fira hans martyrium som en fest, alltså en högtid som först inbjuder till vördnad för helgonet men som också påminner varje kristen om att han eller hon är kallad att gå korsets väg efter Jesus själv. ”Den som inte tar sitt kors på sig och följer mig kan inte vara min lärjunge”, säger ju Jesus. Alla skall inte bära samma kors. Men ett kors måste alla bära, även barn och ungdomar, bär kors. Små kors, men kors!