predikningar

”Nineve är ödelagt, men vem kan tycka synd om det?” Profetens Nahums bok läses i mässan denna enda gång under året. Han vänder sig mot Nineve och det brutala assyriska im­pe­riet som intog Israel (Nord­riket) och gjorde Juda, (Sydriket) till en lydstat 722 f.Kr. Det dominerade och plågade hela Mellan­östern tills huvudsta­den Nineve besegrades av babylonierna och föll år 612 f.Kr. Riken, välden och ideologier har sin uppgång och kanske stor fram­gång, men deras tid är begränsad. De välden som först ver­kar omöjliga att betvinga går alla under.

Jeremias bok upprepar vad profeten sagt redan tidigare. ”Det skall gå detta hus liksom det gick Shilo.”  Alla visste vad Jeremia syftade på. Shilo hade förstörts av fi­lis­téerna under Samuels tid, då också arken föll i fiendens hand. Nu säger Jeremia att samma öde skall drabba Jerusalem! Det var som att svära i kyrkan. I stället för att höra på uppma­ningen till om­­­vän­delse, vänder sig alla mot Jere­mia. ”Du mås­te döden dö.”

Herren uppmanar profeten att göra studiebesök i kruk­­makarens hus. ”Där skall jag låta dig höra mina ord.” Profeten hör genom att se hur krukmakaren bearbetar leran på drejskivan. Han ser honom tålmodigt börja om när det misslyc­kas. ”Som leran är i krukmakarens hand, så är också ni i min hand, ni av Israels hus.”

Den helige Olav var kung och krigare, men ägde en hängiven tro. Han stupade vid Stik­lastad i Norge år 1030 och uppfattades snart som mar­tyr. En rad märkliga under bekräftade att hans blod inte hade utgjutits förgä­ves. Trons folk bekräftade det. Inget annat helgon, förutom Maria, är så ofta avbildat i svenska kyrkor som den helige Olav. Nidaros, dit hans kropp för­des, blev Nordens främsta vallfartsort. Vi har S:t Olofs kyrka på nära håll.

Den omedelbara orsaken till profeten Jeremias klagan är torka och missväxt. ”Kommer jag in i staden, så möts jag där av hung­erns plågor.” Men profeten ser djupare. Han ser ett sam­band mel­­lan den yttre nöden och fol­kets avfall från Gud. Avguden Baal som de tillbad, regnguden, förmådde inte ge regn. Profeten vet att folket har vänt sig bort från sina fäders Gud och det förbund han slöt med dem. Folket vill in­te se att de öser ur usla brunnar. En bild för kyrkan i Väs­ter­landet med Sve­­rige i tä­ten?

Det goda valet. Det ”förråd” som Jesus nämner i slutet av dagens evangelium får vi en skymt av i dagens läsningar. Vi hör om den unge kungen Salomo, som ber om ett vist och ly­digt hjärta. Pau­lus beskriver hur män­niskan kan få allt i sitt liv att samver­ka till det bäs­ta. Lik­nel­ser­na i evan­geliet talar om en skimrande skatt och en lysande pärla. Vi skymtar ett förråd ur vilket lärjungen kan hämta fram både nytt och gammalt. Inte minst i en tid när män­ni­skan förvän­tas vara sin egen lyckas smed, men lätt blir en lekboll för kraf­ter som berövar hen­ne både lyckan och friheten och sedan lämnar henne i sticket.