Predikan till en begravning, oktober 2021

Predikan till en begravning, oktober 2021

Vi har tröst genom Jesu Kristi uppståndelse.

Kära bröder och systrar, vi har kommit hit idag för att ta farväl av en av oss som Gud kallat till sig. Vi har nu tröst i Herrens uppståndelse. Vi tackar för kärleken vi har till varandra för, Johannes säger ”Vi vet att vi gått över från döden till livet, ty vi älskar våra bröder.

Alltså, kära bröder och systrar i Herren Jesus Kristus, vi har inte kommit hit för att uppresa monument över en död, inte förekomma Guds frälsande dom, utan för att tacka Gud för Hans nåd och barmhärtighet. Ja, vi sörjer, men vi har också tröst i vår sorg, tröst i Herren Jesu Kristi uppståndelse från de döda.

Kära ni som var nära anhöriga, och kära ni mångåriga vänner, kära ni som är barn nu och får vara med om en kristen begravning! Kära ni alla, av Gud så högt älskade!

Ingen av oss skulle stå här i kapellet idag i tron på Jesu Kristi frälsande budskap om försoningen med Gud och i hoppet om paradiset, utan Kyrkan. Kyrkan har sänts ut i hela världen, i alla världsdelar, till länder i fjärran som upplevt inbördeskrig och förföljelse för rättvisans skull, till Sverige, till Småland och Vätterbygdens Jönköping, att vittna om Kristi liv och gärningar, om Hans försoningsoffer på korset och hans Uppståndelse till livet efter sitt lidande och sin död.

Den tro som tröstar oss idag är Kyrkans tro, de dödas tro och vår tro. Där är vi enade och i den tron kommer vi alltid att be för våra avlidna bröder och systrar, men också för oss själva som nu lever, att Gud fullbordar i oss det Han påbörjat i dopet.

Kyrkan må vara kritiserad för sina medlemmars synder och försummelser. Det är alltid lätt att kritisera och döma, lika lätt som det är svårt att förlåta och göra rätt. Ändå är Kyrkan ett hoppets tecken och en profetisk röst som förkunnar sanningen. Kyrkan har också sin heliga, de som levde med Jesus i livet på jorden. I dag minns vi särskilt den helige Franciskus av Assisi.

Det finns hela tiden en kamp mellan tron och otron, mellan ödmjukheten och högmodet. De döda har vetat det hela deras liv, de har bevarat tron, de har varit bönens och tacksägelsens människor. Det är detta vi tror och hoppas idag ska öppna himmelrikets portar för dem alla och att de där ska få se Gud ansikte mot ansikte och återse sina älskade föräldrar och släktingar.

Låt oss upplyfta våra hjärtan i dag och glädja oss i hoppet om det eviga livet hos Gud och samtidig tacka Gud för det Han gjort för våra döda och för det de döda har gjort för andra människor genom tron på Jesus Kristus medan de levde bland oss.

Han som sänt ut sin Kyrka att döpa, viga, ge förlåtelse i bikten, fira mässoffret och välsigna de avlidnas gravar i väntan på Herrens återkomst i härlighet. Kyrkans ord är viktiga att ta på allvar. Johannes, en Jesu vän, lärjunge och apostel har sagt ”att den som inte älskar är kvar i döden” (1 Joh. 3:14). Den insikten har han fått av sin Mästare, Jesus själv. Att ta orden på allvar innebär att man vet något om den äkta och osjälviska kärleken, kärleken till Gud först och kärleken till medmänniskorna sedan. Allt hänger ihop i kärlekens väsen. Men det är inte lätt.

När vi sörjer lider vi och tänker inte så mycket på kärleken. Gör vi det ändå, också när vi sörjer, lever tron inom oss. I evangeliet (Lukas 7: 11-17) hörde vi att Jesus hade medlidande med folket och med en sörjande mor. Som ett tecken på att tron övervinner allt, ställde sig Jesus vid båren med den döde unge mannen och sa det häpnadsväckande orden: ”Unge man, jag säger dig. Stig upp!” Och mannen gjorde det och talade med dem runtomkring honom.

Kära vänner, vi vet inte vad vi alla tänker om detta. Det visste inte änkan och pojkens mor heller. Men det skedde så som evangeliet berättar. Jesus uppväckte den unge mannen till liv igen.

Idag uppväcker inte Jesus våra avlidna bröder och systrar till liv igen. Men Han gör det på Uppståndelsens dag. Då ska vi alla uppstå sådana vi är. Därför är det vi gör här idag inte bara något för våra döda. Det är för oss alla, ett tecken på livets seger över döden genom Jesus Kristus vår Herre, amen! Ja, vi har tröst genom Jesu Kristi uppståndelse.

                                                                                                  diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran Fäldt

 

Göran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han har i många år varit ordförande i Katolska utskottet för äktenskap och familj (KUÄF), som nu heter Familjeutskottet (FU) från nyåret 2023. Diakon Göran fortsätter nu som ledamot men inte som ordförande. 

Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året  förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område.

Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2012 och är för närvarande engagerad i det nordiska familjerådet som utbyter erfarenheter och diskuterar utvecklingen i stiften på familjeområdet.

Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta haft tillfälle att stödja människor i nödsituationer och kunnat förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Han är inte längre aktiv i Caritas lokala arbete.

Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med artiklar och bloggar i Katolskt Horisont och skriver ibland debattartiklar i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus’ katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982.

Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och har suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.