predikningar

"Guds härlighet är den levande människan, människans liv är att se Gud." En vidunderlig utsaga av den helige Irenaeus (d. 202), som vi visserligen inte firar liturgiskt idag eftersom det är söndag, men som väl sammanfattar dagens läsningar: "Guds härlighet är den levan­de män­­niskan, män­niskans liv är att se Gud." Hon är, som kollektbönen uttryckte det, ”ljusets barn”. Genom dopet är hon upplyst av trons ljus och har därmed möjlighet att se mer än vad de fysis­ka ögonen ser. ”Sa­­­ligt är det folk som vandrar, o Herre, i ditt ansiktes ljus”, sjöng vi i responsoriepsalmen. Hela tillvaron kan bli genomskin­lig och sakramental. Utsidan öppnar för insidan.

Med Jerusalems förstöring år 587 f.Kr. var det slut med Davids välde som ett jordiskt kungarike. Jerusalem och templet skulle visserligen byggas upp på nytt och drömmen skulle finnas kvar – löftet om ett evigt välde står ju kvar – men nu börjar vägen mot det som Jesus förkunnar och kallar Guds (kunga)rike. Inför Pila­tus sä­ger han: ”Mitt rike är av ett annat slag”. Det betyder inte ett brott med det första förbundet. Den spetälske uppmanas att visa upp sig för prästen och ge det offer som Mose har be­stämt. Inte heller betyder det likgiltighet för eller nedvärdering av det kroppsliga. Efter Bergspredikan följer hos Matteus en rad med kroppsliga och påtagliga underverk.

Människor uträttar mycket. Men vilka handlingar består? På 500-talet f.Kr. hände det otänkbara med Jerusalem och dess tempel. Den babyloniske ko­nungen intog staden och berövade tem­p­let alla dess skatter; kung­en och de flesta i folket fördes bort i fång­enskap. Endast ”de obetydligaste av folket lämnades kvar”. I morgon skall vi höra hur templet och hela sta­den bränns ner. I slutet av Bergspredikan talar Jesus om det hus som rasar, och raset blev stort.

När den helige Benedictus byggde två kapell på Monte Cassino, vigde han det ena åt Johannes Döparen. Munkarna kände igen sin kallelse i hans och de andra profeter­nas. En ”vass pil, dold i ett koger”. Om vi jämför profeten med prästen ser vi profetens kallelse tyd­ligare. Prästens kallelse måste bekräftas och helgas av Kyr­kan. Pro­feten får den direkt från Gud. Ibland redan innan han el­ler hon är född.

Assyrien hade intagit Nordriket år 721 f. Kr. Nu, 20 år senare, ho­tas också Juda rike och Jerusalem. Kung Hiskia får ett hotfullt och sarkastiskt brev från den assyriske kungen. ’Skulle du bli räd­­dad, när alla andra gått till spil­lo?’ När kungen läst brevet gick han in i Herrens hus och ”bredde ut brevet inför Herrens ansikte”. Så på­minner han sig Guds makt och barmhärtighet. Han får ett löfte om hjälp ge­nom profeten Je­saja. En ängel griper in och fienden drar sig tillbaka. Historikerna bekräftar att en farsot har ägt rum. Det ena utesluter inte det and­ra.

John Fischer och Thomas More blev båda martyrer i 1500-talets England för sin trohet mot påven som kyrkans överhuvud. De var inga ”påvefanatiker” utan humanister som sökte reforme­ra kyrkan. Men de motsatte sig Henrik VIII:s ogil­tiga äktenskap och vägrade att er­kän­na kungen som kyrkans överhuvud. De kom­pro­missa­de inte med sitt samvete. När vi hör förbudet att döma vår nästa kan det bli en blöt filt, som kväver kla­ra ord i moralfrågor, även om det råkar handla om en kung. Att förmana syn­da­ren hör till de kristna barmhärtighetsver­ken.