predikningar

Paulus går strängt till rätta med dem som ”lever utan ordning”. I praktiken utnyttjar de och lever på andras arbete. Oftast handlar det om lättja, som ibland ges en förment andlig motivering – tan­ken att det är ”finare” att be än att arbeta, eller att ”frälsning­en” befriar från mödosamt arbete. Paulus motiverar inte, men drar den praktiska slutsatsen: ”Den som inte vill arbeta får inte heller äta.”

Det fanns rykten i svang i Thessalonike att Herren inte bara var nä­ra utan att ”Herrens dag är här”. En hårfin, men avgörande skill­­nad. Paulus säger: ”Tappa inte fatt­ningen och bli inte upp­skräm­da… Låt inte lura er… håll er till de läror som vi har fört vidare, munt­ligen eller i brev.” I orostider finns goda skäl att påminna sig den sunda läran, för­medlad i skriften och i traditionen.

Vi firar kyrkmässa, denna kyrkas födelsedag, hennes invigning år 1995, i år för 25 år sedan. Silverjubileum! Hon är klädd som en brud för sin brudgum. Många erfar nå­got särskilt när de träder in i det vigda kyrkorummet, men hur kan en byggnad av sten, cement och trä rymma något heligt? Redan Salomo frågar hur Gud kan bo i ett tempel byggt av människo­hand. Jesus talar ju om gudstjänst i ”ande och san­ning”. Protestanterna ifrågasatte den katolska traditionen att inviga kyrkor och me­­na­de att kyrkorummet bara var ett yttre rum för gudstjänsten, som skydd mot vä­der och vind.

Det är ett märkligt faktum att man aldrig har hört talas om Marias grav. Trots att också mindre kända helgongravar drar till sig både pil­gri­mer och visas den största omsorg. Inte heller har man nå­gon­sin hört talas om någon relik av hennes kropp.

Det tycks bekräfta vad dagens högtid bekänner och firar. Med kropp och själ är Maria upptagen till himlen. Hon ”behövde” in­te dö den kropp­­s­­liga döden, renas i skärselden och invänta allas upp­väckel­se på den yt­tersta dagen, då kropp och själ återförenas.

Vinden som lade sig. Det kan vara svårt att tro på det vi hört i detta evangelium, men det är inte svårt att se det framför sig. Matteus har berättat hur Jesus mättat de fem tusen i den öde trakten. Nu skic­kar han lärjungarna före till andra sidan sjön, medan han själv skickar hem folket och se­dan går upp på berget för att be. Vädret skiftar och det kan snabbt bli stormigt på Gene­sa­rets sjö. Lärjungarna får kämpa hela natten i motvind. Strax före gryningen kommer Jesus till dem, gående på sjön.

”Ännu måste synen vänta på sin tid”, sade profeten. Men han tillfogade ett löfte: ”synen skall inte slå fel”. Det profetordet an­vän­de grundarinnan av Jesu Moder Marias systra­skap, moder Magda Wollter, i förhoppningen att ett kloster skulle kom­ma till stånd. Klostret kom till stånd, i kraft av systrar­nas tro. Profeten sade ju: ”Den rättfärdige skall leva ge­nom sin tro”. Men ”synen” tycks ständigt vänta på sin fullbordan. Och villkoren vara desamma.