Kortpredikan 13 oktober 2021
Rom 2: 1-11; Ps 62: 2-3, 6-7, 9; Luk 11: 42-46
Redan i början av sitt väldiga Romarbrev behandlar aposteln slutet av allting.
”Gud skall löna var och en efter hans gärningar, juden främst, men också greken”. Inför den slutliga domen blir alla människor fullkomligt jämlika. ”Gud gör inte skillnad på människor.”
”Gud dömer rättvist.” Var och en skall dömas efter den insikt han har fått. Hedningen har skapelsens bok att läsa i. Genom sitt samvete vet han att det finns skillnad mellan rätt och fel. Domen följer när han vänder ”ryggen åt sanningen och följa orätten”.
Juden har dessutom fått kunskap genom lagen och profeterna. När han föraktar och dömer hedningarna vänder han ”ryggen åt sanningen”.
Ännu mera skall detta gälla de kristna, som fått del av det evangelium som Paulus förkunnar.
Det förpliktar honom att hålla fast vid den katolska tron, mässan, bönen och kyrkans bud, men utan att glömma ”rättvisan och kärleken till Gud”.
”Ni skall göra det ena utan att därför försumma det andra.” Kärleken behöver tron och tron fullbordas i kärleken.
Gud har förenat det som ytterst är en gåva, den av kärleken formade och fullbordade tron.
Den rättvisa domen faller över den som avvisar den gåva han har fått. Människan skall dömas efter sitt förhållande till nåden. Domen är obönhörlig och slutlig, evigt liv eller eviga straff.
Paulus vädjar till både eftertanke och känsla: ”Bryr du dig inte om Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod? Förstår du inte att hans godhet vill föra dig till omvändelse”?
För att omvändelsen skall fullbordas firar vi den heliga eukaristin.
pater Ingmar Svanteson
