Predikan 28 söndagen under året 2021

Läsningar: Vish 7:7-11, Ps 90, Heb 4:12-13, Mark 10:17-30

Vi har fått en stor fångst i Livets nät!

Kära bröder och systrar!

En gammal rysk folksaga berättar om en fattig fiskare. Han får plötsligt en dag en gyllene fisk i sitt nät. – ”Om du släpper ner mig i vattnet igen, så får du önska dig tre ting, och vad du än önskar ska du få.” – sa den gyllene fisken. 

Den gamla sagan utmanar: Vad är det allra viktigaste i livet? Det kanske räcker med bara en, två eller högst tre saker för att bli lycklig? Det är viktigt att bestämma sig och välja det rätta.

Vad skulle du själv välja om det var du som satt där i båten med nätet och fångsten? 

Bibeln är ingen saga. Dagens läsningar började med ett fragment ur Vishetens bok, som skrevs det sista århundradet före Jesu födelse. Den gamla boken nämner olika ämnen vilka människor i alla tider satt högt värde på: spiror och troner, hälsa, skönhet och omätlig rikedom som uttrycks med den dyrbaraste ädelsten, guld eller silver. Men det allra dyrbaraste och viktigaste är något annat: det som ger klokhet – visheten. Denna dyrbarhet kommer från Gud genom bön: ”Jag bad till Gud, och han gav mig klokhet. Jag åkallade honom, och vishetens ande kom till mig.” ”Jag valde visheten…” Visheten framför allt annat, över allt annat.

Evangelierna är ingen saga, de heller. De innebär och betyder det glada budskapet om Jesus Kristus. Jesus kan göra oss lyckliga. Han är ju vägen, sanningen och livet. I dag hörde vi ur Markus-evangeliet om ett samtal mellan Jesus och en man, och även med lärjungarna.

Mannen var inte någon fattig person, tvärtom: ”han ägde mycket”. Han kunde alla budorden och har noga levt enligt dem: ”allt detta har jag hållit sedan jag var ung.” Men något fattades alltså honom. Jesus överraskade mannen med att nämna det: ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” Mannen blev djupt ledsen och sorgsen, bedrövad: ”Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket.” Den rike mannen frågade Jesus om det allra viktigaste i livet: ”Gode Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” Men han förväntade sig något annat än Jesu svar, än vad som var Guds förslag och vilja. Han valde att gå sin egen väg, olycklig och bedrövad, eftersom han var bunden till det förgängliga timliga istället för till det tidlösa och eviga. Det var därför den rike mannen ”mörknade” ”och gick bedrövad sin väg”. Dessa uttryck avspeglar hans själ.  

Intressant är, att när Jesus förklarade att rikedomar och pengar försvårar oss att komma in i Guds rike blev lärjungarna ”bestörta” och sedan till och med ”de blev ännu mer förskräckta”! ”Vem kan då bli räddad?” – frågade de förvånade varandra, kanske viskande. Det verkar som om det endast var Petrus som öppet vågade säga: ”Vi har ju lämnat allt och följt dig.” Dessa ord bekräftar lärjungarnas fattigdom. De hade lämnat allt de hade och ägde. 

Jesus lär dem att det inte är själva fattigdomen i sig som skapar lycka. Det räcker inte med att vara fattig. Jesus betonade fattigdomens ändamål: ”för min och evangeliets skull” – sade han.

Den fattige fiskaren Petrus talar med Jesus, och Herren svarar på hans frågor. Den fattige fiskaren står inför Gud den allsmäktige som vill ge honom lyckan. Gud vill att han och vi alla skall vara lyckliga. Det är inte någon gyllene fisk som endast uppfyller tre önskningar. ”Allt vad ni ber om i era böner skall ni få, om ni tror.” Jesus kan uppfylla allt. Gud svarar alltid på våra böner, men inte alltid på det sätt som vi själva önskat.  

Jesu möte och samtal med den rike mannen och med lärjungarna visar att Guds ord kan kännas skarpa, svåra, kan bedröva och även förskräcka. Guds ord renar, och ibland gör det ont. Själanöd, kallar de gamla det för. Sankte Paulus beskriver detta i den andra läsningen: ” Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.” ”Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap.” ”Att avlägga räkenskap” gäller ju inte enbart ”straffet” för det onda. Den rättfärdige Domaren belönar ju också det goda: ”Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen.” 

”Ingenting kan döljas för honom, allt skapat ligger naket och blottat för hans öga.” – hörde vi också idag. Guds öga? Övervakning? Nej, tvärtom. Jesu blick är full av kärlek. 

I dagens evangelium möter vi Jesu blick. Vi är både fiskaren med nätet och den rike mannen. Så står vi framför vår Mästare, med två tomma händer och längtar efter ett möte, en rikedom, en lycka i våra liv. Jesu kärleksfulla ögon möter våra: ”Jesus såg på honom med kärlek…” och ”Jesus såg sig om och sade till sina lärjungar…” 

Vad är det du vill fråga, önska, bekänna, tacka – när du möter Jesu blick? Du möter Honom här idag. Detta är en gudomlig Mötesplats, vi är på helig mark.

Gud förtjänar inte att bli betraktad som en Önskepappa som man skriver en önskelista till. När man lämnat in sin önskelista i god tid före julafton, eller sin födelsedag, så får man det mesta som står på den. Gud är inte någon gyllene fisk som i den gamla ryska sagan heller. Men Pusjkins ryska folksaga kan ändå hjälpa oss att förstå dagens glada budskap…

Den handlar ju alltså om den fattige fiskaren som plötsligt en dag får en gyllene fisk i sitt nät. Han släpper tillbaka den till havet. Som tack får han önska sig vad han vill. Men han behöver inget, han är så glad att få hjälpa fisken tillbaka.

Han skyndar sig hem och berättar glädjestrålande för fiskarhustrun om det fantastiska som hänt honom där ute på havet. Men hon blir inte alls glad... deras tvättbalja är trasig och fiskargubben kunde åtminstone önskat sig en ny… Men fiskaren tycker inte att han behöver något, han har redan allt! Tänk så olika vi kan uppleva samma verklighet, samma rum. Vi är missnöjda; antingen är det för lite, för mycket, för stort, för dyrt, för fullt, för snett, för tomt, för enkelt, för svårt, för långt, för kort, för tyst, för varmt, för kallt…

Fisken blev glad och tacksam. Fiskaren blev glad och tacksam. Den som inte blev glad och tacksam var ju fiskargumman som enbart tänkte på de världsliga önskemålen. Begären. Vi får av Gud efter våra behov, inte efter våra begär.

”Vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” – en fråga om lyckan.

Den rike mannen hade det svårt att lämna det timliga och välja det eviga.

Han gick sin väg ledsen och bedrövad.

Lärjungarna har redan valt det eviga. De har till och med lämnat allt. Nu blev de bestörta och även förskräckta. Men de stannade kvar. Var och en av dem har beslutat: ”Jag valde visheten…” – framför allt annat.

Och vad är ditt beslut och ditt val?

Amen

Pater Rafał Zarzycki OFMConv