predikan

Paulus sitter inte och grubblar. Han vill falla på knä och förundras över den ofattbara gåva som Gud har givit honom och som gjort honom till apostel. Avsnittet avslutar de tre inledande kapit­len i Efesierbre­vet. Det har liturgisk prägel och slutar med ett ”Amen”. Aposteln söker olika uttryck för ”den outgrundliga rikedom som finns i Kris­tus”. Han manar läsarna att ”stå fasta och vara stadigt rotade i Kris­tus” så att de kan ”fatta bredden och läng­den och höj­den och dju­pet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kun­skap”.

Aposteln mediterar över ”den outgrundliga rikedom som finns i Kristus.” Denna rikedom, ”hemlighe­ten med Kris­tus”, har varit fördold i ti­digare släktled, men har nu uppenbarats för hans heliga apostlar och profeter. Också hedningarna skall få del av denna ”rikedom”. Inte ens änglarna kände hela hemligheten. Enligt apos­teln är det Kyr­kan som uppenbarar hemligheten för ”härs­kar­na och mak­terna i him­larym­derna”.

Enligt dåtida judisk uppfattning fanns det 70 icke-judiska folk. Lukas berättar hur Jesus, utöver de tolv, utser och utrustar ytterligare 70 (eller 72) för sitt upp­drag. I Apostlagärningarna berättar Lukas hur budskapet skall nå ”till jordens yttersta gräns”. Kyrkan är sänd till alla folk. Herren skickar ut lär­jungarna ”två och två till varje stad och plats dit han själv ämnade sig”. I detta ser Gregorius den store ett mönster.

Om vi låter blicken glida över texterna denna Ignatius dag, och tar med också Ignatius brev till de kristna i Rom på vägen till mar­tyriet, ser vi två helt olika slags människor. En grupp är efesierna före sin omvändelse. De följer sina begär och handlar som kroppen och de egna tan­karna vill. Den andra, Ignatius, vill bli mald mellan vild­djurens tän­der för att bli ett rent Kristi bröd.

Vägen till ständig bön. När människor möts frågar de ofta: ”Hur står det till?” Det är inte lätt att svara ärligt på den frå­gan. Inte bara för att det är oklokt att anförtro sitt innersta åt vem som helst, utan också för att vi ofta inte vet hur det står till med oss. Läkaren tar blod­prov för att få vetskap om vår fy­siska hälsa. För att få vetskap om vår andliga hälsa kan vi fråga oss hur vår bön ser ut. Bö­nen visar hur ”det står till” i människans hjärta.

Läsningarna i denna mässa är inte valda för dagens helgon, den heliga Te­resa. Ändå målar de en tydlig bild av henne, hur den me­del­måt­tiga nunnan förvandlas. Hon fick, som aposteln Paulus säger, ”vishetens och uppenbarel­sens ande”, hen­nes ”inre öga fick ljus”. Hon såg målet, ett ”rikt och härligt arv”, och kunde vi­sa sina systrar vägen dit.

Varför avvisas profeter och apostlar? Varför ansätter de Jesus med besvärliga frågor för att få honom fälld? Varför avvisades många helgon medan de levde, men upphöjs efter sin död? Varför vördas moder Teresa nu, medan hennes budskap om till exempel abort skapade irritation när det framför­des?

Fariséerna hade gjort livet under lagen till en fråga om trohet mot regler och bud. Men de hade glömt det vik­tigaste i la­gen: ”rätt­visan och kärle­ken till Gud”. Jesus talar om att göra det ena utan att försum­ma det andra. Han upphä­ver inte lagen, men ger sin Ande för att den skall fullbordas. Paulus undervisar om hur det går till, kampen mel­lan ”köttet” och ”an­den”.