Kortpredikan 26 april 2023

 Apg 8: 1b-8; Ps 66: 1-3a, 4-7a; Joh 6: 35-40

Lukas berättar vad som händer efter Stefanos martyrium. Lär­jung­arna tvingas lämna Jerusalem. De skingras över hela Ju­dé­en och Samari­en. Därmed får de nya möjlighe­ter att pre­dika bud­skapet. På olika sätt är martyrernas blod kyrkans bästa utsäde.

Om Lukas berättar om denna ”utsida”, så berättar Johannes om ”in­si­dan”. Hela Treenigheten är en­gagerad.

Att människorna dras till So­nen är redan det ett Faderns verk. Jesus sä­ger: ”Ingen kan komma till mig om inte Fadern drar ho­nom”. Det kan också kallas ett verk av Anden.

När Sonen, å sin sida, beskriver sin gärning kallar han det att gö­ra Fa­derns vil­ja: ”Jag har inte kommit för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja”.

Hela Jesu person och verk, med kulmen i hans död och uppstån­delse, består i att göra Faderns vilja. Lär­jungen som följer Jesus dras in i detta Sonens verk och åter­vändande till Fadern.

Vi kallar det efterföljel­se. Det är inte ett eget projekt. Vi följer Je­sus för att dras in i hans offer och överlåtel­se till Faderns vilja.

I kapitlet om lydnaden citerar Benedictus Jesu ord om att ”inte göra den egna viljan utan hans vilja som sänt ho­nom”. Det är lyd­nadens hemlighet i Kristi efterföljelse.

Kristenliv och klosterliv är att låta sig dras med i Sonens över­­lå­telse till Fadern. Lydnadens hemlighet är trons och överlåtelsens hemlighet.

Vi firar det i varje eukaristi när vi förenar oss med Sonens offer och samtidigt får del av offrets kraft.

                                                                                      pater Ingmar Svanteson