Predikan 4 Påsksöndagen 2023

Apg 2: 14a, 36-41; Ps 23; 1 Pet 2: 20b-25; Joh 10: 1-10

Kära medkristna,

Förstår vi vad Herren Jesus säger om sig själv i evangeliet idag? Den här fårfållan han talar om - vad är det? Det måste vi ta reda på. Fåren är folket, men inte vilket folk som helst. Det är Israel, Kyrkan, de troendes gemenskap. De som behöver en herde, någon som förstår vad de egentligen behöver för att leva och överleva. Det är den gode Herden. Han är ledaren.

Han går öppet in till fåren genom en grind som skyddar dem. Men det finns en annan som vill komma in till fåren för att stjäla dem och döda dem. Han klättrar in ”på ett annat ställe” för att inte bli sedd. Det är inte en herde för fåren utan en tjuv och en rövare.

Läste ni i veckan om en 13 årig flicka som försvann. En efterlyst brottsling hade rövat bort henne och låst in henne i sitt eget hus. Hon blev befriad och tjuven togs till fånga. Han skall bli fälld i domstol för människorov och kanske ännu värre saker.

Den gode Herden, Jesus vår Herre, vill det som är gott för alla, alla som vill tro på Honom. Det betyder att Han ser på alla i fårfållan med herdens ögon och   engagemang. Bland fåren finns de som följer herden och låter sig ledas. Men det finns de som inte följer herden och inte vill låta sig ledas. Då frågar man sig: hör de till fåren eller inte?

Vi kan ta ett exempel från de nordiska biskoparnas herdabrev till fastan i år som vänder sig till oss alla. Det vänder sig också till dem som inte lever som fåren ska leva men som ändå hör till fårfållan. Är det möjligt? Är det inte en motsägelse. Det kan man kanske tro. Men man tror fel.

Det finns nämligen en själavårdande situation som biskoparna tar upp i herdabrevet för fastan: det handlar om sådana katoliker som har tron men som lever på ett sätt som avviker tydligt från den allmänna normen för samlivet mellan man och kvinna. Det är sådana som inte vill förstå lagen om den mänskliga sexualiteten och troheten mellan mannen och kvinnan i äktenskapet.

I sådana fall kan den döpte och konfirmerade kristne inte ta emot sakramenten. Först när han eller hon återvänt till den kyrkliga lagen och försonats kan det sakramentala livet börja om. Biskoparna säger: ”Det kan hända att omständigheterna gör det omöjligt för en katolik att – för en tid – ta emot sakramenten. Han eller hon upphör inte fördenskull att vara en medlem av kyrkan. Erfarenheten av en intern exil som tas emot i tro kan leda till en djupare känsla av tillhörighet.”

Om man inte kan ta emot sakramenten hör man då ändå till fåren i fårfållan? Är man inte utanför? Nej, säger Jesus och nej säger biskoparna: även om de lever fel, hör de till fåren, det vill säga Kyrkan. Det hör hemma i Kyrkan men de kan inte äta samma heliga mat som de andra som låter sig ledas av den Gode Herden.

Det betyder att den kristna kärleken och solidariteten gör det själavårdande arbetet som den Gode Herden gör, det vill säga, ger medlen och tiden och viljan att komma tillbaka till de andra fåren i fållan, de som gått in genom samma grind som den Gode Herden.

Den stora krisen inne i fållan är att flera av fåren går ihop med tjuven och rövaren som ”klättrat in på ett annat ställe” för att få med sig får som tjuven vill ha för sig själv och äta upp. Tjuven är ett rovdjur som en varg eller ett mordiskt lejon.

S:t Petrus säger i sitt brev som vi läste att ”Jesus bar våra synder i sin egen kropp på korset”. Det betyder att de som lever i synden inte är förlorade för alltid eftersom deras synder försonas genom Jesu lidande och död på korset. Ingen kan betala ett högre pris för våra synders förlåtelse än det Herren Jesus Kristus har betalt för oss alla.

Petrus säger: de kristna som syndar skall ”dö bort från synden och leva för rättfärdigheten” (2:24). Det visar att Påsken vi firat har verklig betydelse för alla – för folket utanför fållan, för de följsamma fåren i fållan och för dem som ännu inte bestämt sig för vilket sorts får de skall vara. De kan bara höra till den Gode Herden eller till tjuven och mördaren. Det är som påven Franciskus sagt en gång: ”det finns bara två kroppar man kan tillhöra som människa: Kristi kropp eller djävulens kropp”. Amen.

                                                                                 diakon Göran Fäldt