årgång A

Kortpredikan 7 januari 2020

​​​​​​​”Pröva andarna, om de kommer från Gud.” Till denna uppmaning fogar Johannes två kriterier efter vilka pröv­­ning­en skall ske. 1. Tron på inkarnationen, att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt. Den, däremot, som ”förnekar Jesus är inte från Gud”. 2. Att de lever i kärleken, älskar bröderna och håller Guds bud. På and­ra ställen i sitt brev talar Johannes om dem som ”handlar orättfärdigt” och därför ”inte tillhör Gud”.

Predikan 2 söndagen efter Jul 2020

Kära kristna bröder och systrar, kära barn och unga, ”Ingen har någonsin sett Gud”, säger Johannes i sitt evangelium. Nej, men måste man se kärleken för att förstå att den finns? Naturligtvis inte, man vet ändå att kärleken finns och man förbereder sig för att möta den och när man har mött den vill man behålla den. I den första läsningen ur Bibeln i dag hör vi talas om visheten. Också om den kan vi fråga oss: har någon sett den? Finns den? Den svarar för sig själv: ”Av evighet från begynnelsen är jag skapad av Honom och jag skall aldrig någonsin förgås” (24:9).

Predikan 2 söndagen efter Jul 2020

Alltings början och fullbordan. Vi har en Frälsare - det har varit det återkommande budskapet detta julfirande. Lukas be­rät­tade om änglarnas budskap för herdarna, och att dessa fann barnet i krubban. Johan­ne­s använder i sin prolog andra bilder och ett annat språk. ”Ordet blev människa” – så lyder julens budskap enligt den fjärde evangelisten.

Kortpredikan 4 januari 2020

​​​​​​​”Låt ingen föra er vilse.” Det finns en makt som vill föra vilse. Att känna till fiendens stra­tegi och avsikter är ett första motmedel. Gnostikerna, som Johannes varnar för i sitt brev, föraktade krop­pen. För den som har ”gnosis”, den rätta insikten, spelade det därför ingen roll vad man gjorde med kroppen. Endast ”det andli­ga” var viktigt.

Kortpredikan 3 januari 2020

​​​​​​​"Den som förblir i honom syndar inte." Det är lätt att huka sig när man hör detta. Men det är inte ett högt moraliskt ideal. Det är ett faktum, ett trons faktum. Att "förbli" i Jesus är att leva i sitt dop, att vara skyddad av ho­nom som har döpt oss med helig Ande. Det finns ingen naturnödvändighet i att synda, trots att det sker så ofta.

Kortpredikan 2 januari 2010, Basileios den store och Gregorios Nazianzos, biskopar och kyrkolärare

​​​​​​​Johannes samlar julens och människoblivandets budskap i en enda mening: ”Den som erkän­ner Sonen har också Fadern”. Medan ”den som förnekar Sonen inte heller har Fadern”. Det kan låta som torra ord och teori. Men han fortsätter med att tala om en ”smörjelse” som finns ”i” den troende och som ”undervisar om allt”. Smörjelsen syftar på An­den. Med detta som bakgrund förstår vi lättare varför Kyrkan kämpade så intensivt under 300-talet för att försvara tron på Sonens och An­dens gudom. Basileios och Gregorios var ledande.

Predikan, 1 januari 2020 – Julens oktavdag - Maria, Guds Moder

Vi har en Frälsare. Gud blev människa, ty han har en mor. För en vecka sedan hörde vi julens budskap om Frälsarens födelse. Vi har en Frälsare. Änglarna förkunnade det och herdarna bekräftade det, när de fann Maria, Josef och barnet som låg i krubban. Idag, en vecka senare, hör vi det på nytt. Änglarna vittnar om hans gudomliga ursprung, men han blev människa, ty han har en mor.

Kortpredikan 31 december 2019

​​​​​​​"Detta är den sista tiden." Röster om klimatet kan tala i den riktningen. Det låter nästan ”reli­giöst”. Historien ger många exempel på liknande budskap. Har det inte visat sig att människans his­toria är sig väldigt lik, år efter år, trots stora kriser? Men nu är det aposteln Johannes som talar om ”den sista tiden”. Vad menar han? Modern kosmologi säger att universum har existerat i många miljarder år.

Kortpredikan 30 december 2019

”Pojken växte och fylldes av styrka och vishet.” Var inte Jesus fylld av vishet från början? Som Guds evi­ga Ord var han naturligtvis det. Han är Visheten. Men som människa an­tog han våra mänskliga villkor. Hans gudomliga väsen för­min­ska­de inte hans mänsklighet. Till de män­skliga villkoren hör att vä­xa till, eller avta, i styr­ka och vishet. Han antog våra villkor för att vara vårt föredöme. Han fres­ta­des men ”be­­segrade Frestaren och lärde oss att övervinna syn­den”.