Kära medkristna, Varje människa, stor eller liten, ung eller gammal, är en enhet av kropp och själ. Kroppen kan vi känna på och vi vet att den finns. Själen kan vi inte känna på, inte heller kärleken, inte heller våra minnen. Men allt detta finns. Så kommer vi till, sådana är vi, så föds vi och så dör vi. Kroppen dör men själen lever. Under hela vår levnad behöver vi mat och dryck, från modersmjölken till måltiderna vi själva lagar, till sådana vi väljer på restaurang och får serverade. När vi är små embryon får vi ingen näring utifrån men växer ändå. Det är livets eget mirakel. Det har sin källa i Gud. Vår tro har lärt oss det mest grundläggande av sanningar: Gud skapar något av ingenting! Ingenting fanns, allt var tomt och mörkt och Gud sade: ”Ljus, bli till”! (1 Mos 1:3). ”Och ljuset blev till och Gud kallade ljuset dag” (ibid 5).