Predikan 2 söndagen efter Jul 2020
Syr 24: 1-2, 8-12; Ps 147; Ef 1: 3-6, 15-18; Joh 1: 1-18 eller Joh 1: 1-5, 9-14
Kära kristna bröder och systrar, kära barn och unga,
”Ingen har någonsin sett Gud”, säger Johannes i sitt evangelium. Nej, men måste man se kärleken för att förstå att den finns? Naturligtvis inte, man vet ändå att kärleken finns och man förbereder sig för att möta den och när man har mött den vill man behålla den. I den första läsningen ur Bibeln i dag hör vi talas om visheten. Också om den kan vi fråga oss: har någon sett den? Finns den? Den svarar för sig själv: ”Av evighet från begynnelsen är jag skapad av Honom och jag skall aldrig någonsin förgås” (24:9).
När du under en tid brottas med ett beslut som skall påverka dig och ett val som kommer att ha en påföljd, i alla fall under en tid i ditt liv, inser du att måste tänka på flera saker samtidigt och att du inte kan ha bråttom med beslutet och valet. Du inser kanske att du inte har den erfarenheten som behövs för det rätta och goda beslutet. Du söker visheten. Visheten kommer från Gud. Den vittnar genom en människas mun: ”Av evighet är jag skapad av honom och jag skall aldrig i evighet förgås”. Utan att ha sett Gud och utan att ha sett kärleken och utan att ha sett visheten, inser du att den finns därför att du har kommit fram till ditt beslut och du vet att det är ett klokt beslut – i alla fall för den närmaste tiden.
Du har fått hjälp av den Allrahögste som vill det goda för dig och du har insett vad som är rätt och vad som är gott för dig. Du har fått en erfarenhet som du bara kan tacka Gud för. Du utvärderar din erfarenhet efter en tid och känner stort lugn. Beslutet var rätt, valet var rätt – åtminstone just nu i ditt liv. Du har fått ett förtroende för dig själv, du har erfarenhet.
Du kanske inte än vill säga att du har blivit en vis människa eller att visheten bor hos dig för alltid. Men du har lärt dig något som du gläder dig åt. Beviset för att du har vunnit något genom erfarenheten och visheten är att du tackar Gud för att Han i sin godhet har hjälpt dig.
En vis människa är en människa som bara ser Guds hand i allt som sker i en människas liv. En vis människa har något att dela med sig, vishetens människor är alltid goda rådgivare. De tänker inte på sig själva och vad de kan vinna för sig själva utan de tänker på de andra och gläder sig när de andra vinner de goda erfarenheterna.
Johannes säger om Kristus som är den vi alla tror på och som förenar oss till en mänsklig gemenskap: ”Han är själv Gud och alltid nära Fadern”. Ingen kan säga något sådant utan att själv ha haft kontakt med visheten och som vuxit samman med Anden i erfarenhet av det gudomliga.
Johannes står på höjden av mänsklig vishet eftersom han kan säga om Kristus: ”Han har förklarat Fadern för oss” (1:18). Ingen har någonsin sett Gud. Nej, men många har i tron på Kristus mött Gud och fått smaka vishetens och kärlekens frukter. Har du en gång fått smak för visheten och kärleken vill du inget annat än att leva i ljuset av det som utgår av Gud. Du vet att du redan fått en försmak av evigheten. ”Av evighet från begynnelsen är jag skapad av Honom och jag skall aldrig någonsin förgås”, säger visheten om sig själv. ”I den stad som han älskar lät Han mig också bo, i Jerusalem blev jag härskare” (24:11).
Mina kära, Herrens söner och döttrar, Herrens barn och unga: Ingen av oss har någonsin sett Gud, men vi som tror på Kristus och lever med Honom från morgon till kväll, vi har mött kärleken, vi har mött visheten, och med den erfarenheten kan vi också säga att vi är ”härskare” – inte härskare som de mäktiga i världen, utan som människor som har makten och förmågan att säga ja till Gud vår Skapare och Frälsare. Amen.
diakon Göran Fäldt
