Search
årgång A
Kortpredikan 24 oktober 2020, Vårfrumässa
”Var och en har fått just den nåd som Kristus har velat ge honom”. Den nådegåva som några har fått, med upptakt i det apostoliska uppdraget, tjänar kroppens uppbyggnad, tillväxt och enhet. Hela kroppen skall ”fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del.”
Kortpredikan 23 oktober 2020
”Varför kan ni inte tyda vilken tid det är?” Jesus frågar och ställer den märkliga motfrågan: ”Varför avgör ni inte själva vad som är rätt?” Indirekt hänvisar han till samvetet, ”människans hemligaste centrum och helgedom”. I sitt samvete har människan redan svaret, eller åtminstone vägen till det.
Kortpredikan 22 oktober 2020, S. Johannes Paulus II, påve
Paulus sitter inte vid ett skrivbord och tänker. Ännu mindre grubblar han. Han faller på knä och förundras över den ofattbara ”nådegåva, som Gud gav honom med sin kraft och styrka”. Han söker olika bilder för ”den outgrundliga rikedom som finns i Kristus”, den kärlek som omfattar ”bredden, längden, höjden eller djupet”, han kallar den ”hela Guds fullhet”. Det är denna fullhet som skall bo i de troende, så att de kan göra långt mer än de kan tänka ut själva eller ens begära.
Kortpredikan 21 oktober 2020
Aposteln mediterar över ”Den outgrundliga rikedom som finns i Kristus.” Redan i inledningen till brevet har han sagt det: ”Allt är sammanfattat i Kristus, allt i himlen och på jorden”. Denna rikedom, ”hemligheten med Kristus”, har varit fördold i tidigare släktled, men har nu uppenbarats för hans heliga apostlar och profeter.
Kortpredikan 20 oktober 2020
”Kom ihåg”, säger aposteln till de en gång hedniska efesierna, hur det var ”på den tiden utan Kristus”. De levde ”utan hopp och utan Gud”. De var inte bara långt från Gud, de levde också skilda från varandra, i två eller flera läger, skilda åt av ”fiendskap”. Det är plågsamt, eftersom människan inte får ro utan Gud och dessutom behöver sin nästa. Hon är en gemenskapsvarelse.
Kortpredikan 19 oktober 2020, S. Paulus av korset, präst
Aposteln försöker uttrycka det enorma mysterium han förkunnar, det som efesierna fått del av. Det är som skillnaden mellan död och liv. ”Ni var döda… men har gjorts levande”. De, och vi, var döda ”då vi följde våra mänskliga begär och handlade som kroppen och våra egna tankar ville”. Han kallar dem ”olydnadens människor” och ”vredens barn”. En konkret bild är bonden i evangeliet som bara talar med sig själv om sina välfyllda lador. Med apostelns språkbruk lever han redan bland de döda.
Predikan. 29 söndagen under året 2020
I evangeliet hörde vi hur Jesus meningsmotståndare gillrar en fälla för honom: Om han säger att det är fel att betala skatt till kejsaren i Rom, får han problem med den romerska ockupationsmakten. Om han säger att det är rätt, får han problem med sina judiska landsmän. En vanlig människa skulle ha blivit svårt ställd. Men Jesus, människan i vilken Gud är helt och fullt närvarande, tar nu tillfället att förklara hela poängen med sitt liv, genom en av hans mest berömda oneliners: ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.”
Predikan. 29 söndagen under året 2020
”Den som gräver en grop för andra, faller själv i den.” Fariséerna fick erfara det när de gillrade en fälla för Jesus. De ställde frågan: ”Är det rätt eller inte att ge kejsaren skatt?” Bakgrunden var den förhatliga skatt som romarna hade pålagt det judiska folket. Den skulle betalas med ett mynt, en denár, som ungefär motsvarade en dagslön. Myntet hade en bild av kejsaren och en text: ’Tiberius, son av den gudomlige Augustus’. Att betala med detta mynt uppfattades av judarna som avguderi och ett svek mot tron på den ende Guden.