årgång A

Gud utvalde en mor för att rädda oss. Det finns något djupt mänskligt i att Kyrkan inte kun­nat glömma Marias födelsedag. Det vore ju att glömma vår mors dag. Men det tog tid att ”förstå”. Först år 1854 var tiden mogen för att teologiskt klargöra hen­nes ”ut­korelse och fullkomliga renhet”, som ju firas den åttonde de­cember, nio månader före den­na dag. Tron på hennes utkorelse fanns där hela tiden och redan på 500-talet firades hennes födelse. Liturgin kallar den ”frälsningens gry­ning”, den dag då ”räddningen för hela världen dagades”.

Paulus griper in med kraft mot den synd som Korinthierna blun­dat för och släppt in. En av de troende levde ihop med sin styv­mor. Han menade sannolikt att hans ”andlighet” gjorde det likgiltigt vad han gjorde med sin kropp. Hans andlighet ställde honom över buden. Så tänkte gnos­tikerna – och gör det fortfarande. Benedictus hänvisar till apostelns ord när det gäller andra, men lika all­var­liga förseel­ser i klostret. Både Paulus och Benedictus gör det med syn­da­rens bäs­ta för ögo­nen, men också för att hindra att det onda spri­der sig. ”Lite surdeg får hela degen att jäsa.”

”Vi tänker Kristi tankar.” Redan i början av det första brevet till korinthierna skymtar målet fram. Längre fram i sin undervisning skall Paulus beskriva det med bilden av Kristi kropp, huvudet och lemmarna. Människan blir en lem i den kropp som har Kristus som huvud. Huvudets tankar styr hela kroppens liv. Var­je lem ”tänker” Kristi tankar. Här undervisar aposteln om hur människan får kunskap om Gud. Det kan bara ske genom Guds Ande. Ingen utan Guds egen An­de vet vad som finns i Gud. Ingen utom Sonen. Och Sonen upplyser genom sin Ande.