årgång B

Den Gud som står över allting, verkar genom allt och finns i allt. I söndagens mässor detta år följer vi under den gröna tiden Markus evangelium. Men hans evangelium är kort och under fem söndagar kompletterar vi med sjätte kapitlet ur Johannes evangelium. I kapitlets inledning berättar Johannes att Jesus far över till andra sidan Galileiska sjön och att mycket folk följer efter. Han går upp på ett berg och tar plats där med sina lärjung­ar. Jesus lyfter blicken och ser att mycket folk är på väg till dem. Han vill också att vi skall veta att judarnas påskhög­tid är nära. Därmed har Johannes in­rett ”scenen” för det som skall hän­da.

På Sinaiberget får Mose de tio budorden. Han förkunnar dem för folket och folket svarar: ”Allt vad Her­ren har sagt vill vi göra.” Där­med ingås förbundet mellan Gud och hans folk. Morgonen därpå frambärs ett offer nedanför berget. Mose stän­ker blodet från offerdjuren på altaret och på folket som en bekräf­telse av förbundet. Det förmedlade och mottagna Ordet beseglas genom blod. På and­ra ställen berättas också att förbundet firades med en måltid.

Eftersom den heliga Birgitta i Sverige firas i oktober firar vi ett annat av dagens helgon, den helige Johannes Cassianus (d. ca 430). Genom sina skrifter har han spelat en vägledande roll för det andliga och asketiska livet i både öst och väst, också indirekt genom Be­ne­dic­tus regel, där han ofta finns ”mellan raderna”.

Maria från Magdala kom först till den tomma graven. ”I gryningen söker jag dig.” När hon berättat för Pet­rus och Johannes skyndade de dit och såg också de. Sedan gick de hem. Men Maria gick inte hem. Hon stannar vid graven. Som bruden i Hö­ga Visan ”söker hon honom som hennes själ har kär”. Hen­nes kärlek över­går apostlar­nas. I detta sökande ser munken, och egentligen varje människa, sin kal­lelse, att ”verkligen söka Gud”. Och att hålla ut i detta sökande, hålla ut till slutet.

”Mose sträckte ut sin hand över havet”. Vattnet drevs undan med en stark vind och folket kunde gå torrskodda tvärs igenom havet. Också Jesus sträckte ut sin hand. Han visade på sina lärjungar och sade: ”Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor”. Predikanten hörde till dem som denna dag för 46 år sedan fick avlägga de högtidliga bene­dik­tinska löftena (professen). Det sked­de i Ös­tanbäcks kloster i Svenska kyrkan och högtiden fi­rades som pro­feten Elias dag, enligt östlig tradition.

”Herren skall strida för er och ni skall vara stilla därvid.” Israeliterna hade fångats i en fälla. De hade fienderna bakom sig och ett hav framför sig. De klagade och anklagade Mose. ”Det vo­re bättre att tjäna egyptierna än att dö i öknen”. Mose svarar: ”Herren skall strida för er och ni skall vara stilla där­vid.”

En plats för vila. En skatt skymtar fram. Ett ord i evangeliet fascinerar. Jesus säger: ”Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite”. Hans apostlar har varit på ett av sina första uppdrag och de har just berättat om vad de gjort och undervisat om. De var utmattade, eftersom det kom så många att de inte ens fick tid att äta. Då ger de sig alla av i en båt till en plats där de hoppas få vara ensamma, men deras plan upptäcks och folket genskjuter dem landvägen.