Predikningar Ingmar Svanteson

Att höra för att bli seende. På den andra söndagen i fastan tar oss kyrkan med upp på förklaringsberget. Jesu gu­dom­­liga härlighet blir synlig för tre av hans apostlar. Kyrkan låter oss höra detta evange­lium i bör­jan av den långa fastetiden för att vi skall orka hela vägen och inte förlora målet ur sikte.

”För att du må vara ett folk som är helgat åt Herren.” Därför ingås ett förbund mellan Gud och Israels folk. Det beskrivs som ett kontrakt eller ett fördrag, men det ingås inte mel­lan två jäm­lika par­ter. Det är Gud som utväljer folket och gör det till sitt folk. Hans kärlek och tro­het mot förbundet tycks inte ha några grän­ser. Det är folket som drar gränser när de vill vara som andra folk och väljer att gå egna vägar.

”Herren vill inte syndarens död, utan att han omvänder sig och får le­va.” Gud vill att människan skall leva, idag och i evigheten. Synden är en dödlig sjukdom. Syndarens liv och ”historia” försvagar och tynger ner hennes liv. Denna tyngande historia kan ”skrivas om”. Det sker när hon ge­nom om­vän­del­se och förlåtelse får del av Guds hälsosamma och livgivande kraft.

”Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öpp­­nas.” En intensiv uppmaning till bön. Uppmaningen följs av ett enormt löfte om bönhörelse. ”Den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bul­tar skall dörren öppnas. ”Ester hade utvalts till drottning för den persiske konungen. Hon var den enda bland judarna som kunde vädja för sitt folk när det hotades av för­intelse, men att själv ta till orda inför kungen var förenat med livsfara.

Både de ledande och folket i Nineve omvände sig av Jonas för­kunnelse. Det var högst oväntat. Det assyriska riket hade rykte som ett diktatoriskt välde av värsta slag. När Jesus talar om ”Jona-tecknet” syftar det både på Guds för­må­ga att omvända de mest förhärdade och på hans obe­gripliga förbarmande. De sekulärt välvilliga i vår tid vill inte tro att det kan vara så illa ställt med män­ni­skorna. De gör sig förhoppningar, men blir stän­digt besvikna och långsamt desillusionerade.

Guds ord liknas vid regnet och snön, som gör jorden fruktbäran­de. Her­ren säger: ”Det skall inte vända tillbaka till mig fåfängt, utan att ha ver­kat vad jag vill”. När det gäller människan sker det inte automatiskt. Människan måste ta ordet i sin mun och göra det till sitt ord. Det sker när hon ber Guds ord. Sju gånger om dagen, säger Bene­dic­tus. Jesus ger oss sju böner och säger: ”Så skall ni be”.

Vi firar den dag då Petrus enligt traditionen intog sin stol som bis­kop i Rom. Härskare, diktatorer och deras välden har sin tid. Men de faller och går in i historiens dunkel. Pet­­ri stol består, trots att många ovärdiga har suttit på den. Petri ämbetes hemlighet skymtar fram. Någon måste hål­la sin hand över det. Diktatorer uppträder som ”herrar” över sina underlydande, ofta ”av vin­nings­­lystnad”.

Fastetiden, en väg till glädje och en hjälp att övervinna synden. Fastetiden kan verka kärv och allvarlig, men det är en väg till glädje. Detta år hör vi evan­gelisten Markus kort och koncentrerat berätta om Jesu frestelse i öknen och hur han se­dan förkunnar evangeliet i Galileen. Dessförinnan har han berättat om Jesu dop i Jor­dan, där Anden kommer över Jesus som en duva. Det är Anden som driver Jesus ut i ök­nen där han under 40 dagar prövas av Satan. Markus skriver kortfattat, men varje ord är fyllt med innehåll.

”Ljus i mörkret… bröd i ödemarken… styrka åt benen i din kropp… Du själv skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång vars vatten aldrig tryter.” Kan man tänka sig vackrare löften än de som profeten formule­rar? Det är Herrens vilja med människan och med sitt folk, formule­rat av hans profet. Vi får höra dem nu i fastetidens inled­ning.

Att ”hänga med huvudet som ett sävstrå” är ingen bra fasta. Själv­­ömkan, säger fäderna, är roten till allt ont. Klagan och knot­an­de gungar på samma strå. Den som vill ”lossa orättfärdiga bojor och lösa okets band” måste befrias från sina egna bojor. Bryt bröd åt din egen hungrande själ. Läs Guds liv­givande ord!