Kortpredikan 27 februari 2020
Många klagar över hur svårt det är att se klart och hitta rätt i livet, men när klarhet erbjuds, ryggar hon ofta tillbaka. Ibland med goda skäl när ”klarheten” är falsk, men tyvärr ryggar hon också tillbaka inför sanningen. Det finns en förförisk lust i människan att förbli i dunkel och ambivalens, till och med i svaghet och sjukdom. Ibland motiveras det elegant. Man vill ”hålla alla dörrar öppna”. Det lockande är att hon får fortsätta att kretsa kring sig själv, trots att det är oftast är så plågsamt. Det är inte behagligt att leva i fängelse, att leva ”inkrökt i sig själv”.