Kortpredikan 22 december 2020

1 Sam 1:24-28 1 Sam 2:1,4-8d (Resp.psalm)  Luk 1:46-56

”Så länge han lever, skall han vara given åt Herren”.

Hanna, Samuels mor, har bett om och fått en son. Nu ger hon honom tillbaka till Her­ren. ”Så länge han lever, skall han vara given åt Herren”.

Hon vet att Samuel är en gåva. Med en inre logik ger Hanna gå­van tillbaka. Vilket inte utesluter att det också sker med inre smärta.

Så sjunger Hanna sin lovsång om hur Herren låter de ofrukt­sam­­ma föda ”sju gånger om”, medan de barnrika vissnar bort.

Den blir förlaga till Marias lovsång. Maria hade kanske hjälp ock­så av Hannas exem­pel när Jesus vid ett tillfälle markerar att han inte är Marias ”privata” son och egen­dom. Maria lät honom vara given åt Herren.

Våra liv tillhör Herren. Kallelsen är att ge det tillbaka, men nu med den fri­het vi har.

Varför har vi så svårt att ge? – Vi luras att tro att vi för­lorar något. Sanningen, uppenbarad i evangeliet, är den motsat­ta. ”Den som förlorar sitt liv för min skull skall vinna det.”

Hanna och Maria visste det. De­ras svar blir en lovsång fylld av glädje.

”Ge, och ni skall få”, säger Herren. Det är då kraften rinner till och det nya livet börjar.

Det gäller både smått och stort. En tjänst till någon som behöver den. Att ge sitt ”ja” med ett leende, i stället för att knota och kla­ga. 

Hannas ord om Samuel kan göras till våra egna ord. Vi följer ho­nom som gav sig själv till oss och som i varje euka­risti gör det på nytt, så att vi i hans kraft kan säga:

’Så länge jag lever, skall jag vara given åt Herren.’

                                                                                                              pater Ingmar Svanteson