Latest

Varför valde kungen att lyfta fram ramadan samtidigt som han ignorerade fastan?

För den kristne fungerar fastan som ett tillfälle att förnya valet att vara en lärjunge. Jesu tjänst börjar i den tidiga delen av evangelierna med en öppen konfrontation med djävulen. Tre arketypiska frestelser utspelar sig. Jesus avslöjar frestelsens mönster, övervinner och förkastar den. Han leder vägen genom ondskans lockelser, genom döden och mot evigt liv. och de kristna förnyar på askonsdagen sitt löfte att följa honom.

Göm krucifixet eller förlora ditt jobb

I januari stängdes Marisol Arroyo-Castro, en lärare i en kommunal skola i New Britain, Connecticut, med över tre decenniers erfarenhet, av utan lön för att hon vägrade ta bort ett litet krucifix från väggen bredvid sitt skrivbord. Krucifixet hade stått uppställt i tio år utan incidenter innan skolans rektor krävde att hon skulle gömma sin "idol" i katedern. Detta var en del av en "kompromiss" som slöts av Arroyo-Castros fackliga representant. Till en början gick hon med på det, men satte upp den på väggen igen efter att ha känt sig andligt överbevisad. Som en följd av detta blev hon tjänstledig och riskerar nu att bli uppsagd.

En pro-life och pro-familj amerikansk strategi för utländskt bistånd

Under de senaste veckorna har Trumps Department of Government Efficiency (DOGE) offentliggjort flera exempel på slöseri med skattebetalarnas pengar, inklusive medel som används för utländskt bistånd. I många fall var detta bistånd bara pengar som kastades bort i fjärran länder (till exempel för att finansiera "nettonollutsläppsmål" i Vietnam). Men i värsta fall underminerade det stabiliteten i de stater som vi är tänkta att hjälpa, och spred de senaste versionerna av woke-ideologi utomlands, från DEI-direktiv till ett ständigt muterande spektakel av sexuella preferenser. Denna woke-imperialism var det perfekta exemplet på dumhet, så som den definierades av den ekonomiske historikern Carlo Cipolla: Den medförde förluster för andra såväl som för oss.

Fastan och minnets rening

Den 20 december 2002 satt jag på lunch i den påvliga lägenheten när det omfattande samtal som Johannes Paulus II alltid uppmuntrade till tog en oväntad vändning när påven frågade mig hur president Ronald Reagan mådde. Det råkade vara så att jag nyligen hade stött på Reagans tidigare justitieminister, Edwin Meese, och ställt samma fråga. Svaret var sorgligt.