Gud vill inte ha 10 % av dina pengar – han vill ha 100 % av ditt hjärta
Sann generositet är inte transaktionell – den är transformerande. Kyrkofäderna kallar oss att rikta hela vårt liv mot Gud och nästan, precis som Jesus Kristus erbjöd sig själv för oss.
Gustave Doré, "Änkans skärv", 1870 (foto: Public Domain)
Katoliker får ofta frågan om vi är kallade att ge tionde. Svaret är både enkelt och djupsinnigt: Enligt Kristi nya lag är vi kallade att inte offra en fast procentsats, utan hela vår varelse – och varje gåva som Gud har gett oss – tillbaka till honom i tacksägelse som ett rent offer.
De tidiga kyrkofäderna gjorde det klart att kristna inte är bundna av Gamla testamentets tionde. Det betyder inte att vi måste ge bort alla våra materiella ägodelar; Fäderna talade om en holistisk orientering av livet.
Det belopp vi måste ge är inte bestämt av kyrkan. Det beslutet är ett klokt beslut som bäst fattas av hushållets överhuvud. Denna fördelning kan ändras från månad till månad och beror helt på hushållets aktuella materiella omständigheter. Vissa fattiga familjer bör inte ge några pengar alls, medan vissa rika hushåll kanske kan ge bort så mycket som 90 procent.
Att erbjuda oss själva med ett rent hjärta
En av mina gamla affärsmentorer, en protestant, brukade säga: "Allt du behöver ge bort är 10 procent – du kan göra vad du vill med de andra 90 procenten." Det är inte sant. Jag är rädd för att många protestanter närmar sig Bibeln med ett slags vidskepelse, som om den vore en magisk kodbok. Jag har till och med hört mer än en icke-kristen framgångscoach hävda att ge 10% till välgörenhet är en "universums lag" som kommer att göra dig rik.
Detta är inte vad katoliker tror. Kyrkofäderna lär att offret har sina rötter i generositet – först till våra anhöriga, sedan till våra herdar och sedan i allmosor till de fattiga utanför vårt hushåll. Siffran 10 % är ingen magisk siffra. Det handlar om erbjudandet, inte procentsatsen.
Katoliker tror att alla våra rikedomar tillhör Gud. Som förvaltare av hans gåvor bör vi ge dem tillbaka till honom varje dag. Många katoliker gör detta som en del av ett morgonoffer, såsom: "Jag erbjuder dig hela och fullständiga rätten att förfoga över mig och allt som tillhör mig, utan undantag, till Guds större ära, i tid och i evighet." Oavsett form bör offret göras med ett rent hjärta.
Att ge ett offer är en del av vad vi gör som kristna när vi kommer till Gud i bön. Jesus varnade för att vårt offer är oacceptabelt för Herren om vi kommer med det utan att först försonas med Gud och vår nästa (Matteus 5:23-24). Han utmanade fariséerna om tionde eftersom många följde tiondelagens bokstav utan förlåtelse, generositet eller välgörenhet.
Sorgligt nog hade den fallna mänskliga naturen förvandlat något ädelt – att stödja prästklassen och deras tjänst för de fattiga – till något legalistiskt, benäget till dömande och till och med utpressning. Den enda gången Jesus beskrivs som våldsamt arg är när han drev ut penningväxlarna som utnyttjade de fattiga när de kom till templet för att betala sitt tionde och göra sina offer.
Den nya lagen om generositet
Kyrkofäderna lära är, att de kristna inte är förpliktade att ge tionde enligt den gamla lagens föreskrifter. Den helige Johannes Chrysostomos sa till exempel att kristna inte bör begränsa sin generositet till 10 procent.
Enligt Kristi nya lag uppmanas vi att älska vår nästa och alltid vara generösa mot dem, "ty Gud älskar en glad givare" (2 Kor 9:7). Ordet granne betyder ordagrant "den som är nära" (närmast mig). Så när Gud säger till oss att vara generösa mot vår nästa, betyder det först mot vår partner, sedan våra barn, sedan vår släkt och församlingsgemenskap, i enlighet med subsidiaritetsprincipen.
Det betyder att varje minut i vår kalender och varje budgeterad punkt i vårt Excel-ark bör allokeras till kärlek. Den tid, energi, inkomst och de resurser vi delar med vår fru, våra barn och kyrkan erbjuds med kärlek i våra hjärtan som en tacksägelse till Gud.
Den helige Ambrosius av Milano lärde att principen om generositet följer principerna om subsidiaritet och distributiv rättvisa. Så, vem är din stackars granne? Vem är dig närmast och i behov? För det första, dina anhöriga; sedan era herdar; sedan de fattiga i ditt samhälle; sedan religionslärare och andra som tjänar kyrkan – och så vidare.
Välgörenhet som räddar
Det är viktigt att komma ihåg att inte alla behov kan tillgodoses med pengar – i själva verket kan de flesta inte det. Ett barn behöver en mors odelade kärlek, disciplin, träning och uppmärksamhet under de första fem åren av livet och därefter. En hantverkare behöver inte en allmosa; Han behöver ett arbete. En änka behöver ta hand om sina barn. De sjuka behöver en kärleksfull vårdgivare – helst en familjemedlem eller en helig person – någon som S:t Kosmas och Damianus, S:ta Hildegard eller S:ta Elisabet av Ungern.
Är det alltid möjligt att möta människors behov perfekt med osjälvisk, kärleksfull omsorg? Kanske inte. Finns det undantag från dessa situationsnormer? Ja. Men det är viktigt att inse att det finns en standard. Vår värld är fallen, men det betyder inte att vi ska acceptera dess abnormiteter som norm för hur vi älskar och tar hand om varandra. Den heliga familjen är vår norm för familjelivet, och helgonen är våra förebilder när det gäller att utöva kärlek. Vi bör sträva efter att efterlikna dem.
Varför? Därför att en människas själ står på spel – varje gång. Sann kärlek inspirerar till omvändelse och försoning. Målet med välgörenhet är inte att hjälpa någon att köpa en båt en dag; Kärlekens mål är frälsning. Om vi inte har delat Guds kärlek med någon och inspirerat dem att söka helighet och följa vägen, då har vår kärlek inte burit den frukt den var avsedd att bära – för ingenting betyder mer än att komma till himlen och hjälpa andra att komma dit med oss.
Vi har alla hört uttrycket "Du kan inte ta det med dig när du dör". Jordiska ägodelar är här för att tjäna oss på vår resa - för att hjälpa oss att växa i dygd och komma till himlen. I händerna på en god människa kan materiell rikedom åstadkomma mycket gott. Därför är det viktigt att människor har frihet och möjlighet att vara generösa, snarare än att bli överbelastade eller begränsade i sin förmåga att ge.
Att ge 100%
Sammanfattningsvis kan man säga att kristna inte är kallade att ge tionde som en lagstadgad skyldighet enligt den gamla lagen, utan de inbjuds istället att ta till sig en högre kallelse: att ge av sig själva och sina resurser helt och hållet, i kärlek och tacksägelse till Gud. Sann generositet flödar från ett hjärta som förvandlats av Kristi offer på korset. Som den helige Irenaeus skriver i Against Heresiies:
Israels folk brukade avsätta tionde av sina ägodelar. Men de som har fått frihet använder vad de äger till Herrens bruk. De ger allt till honom, inte bara det som är av mindre värde, glatt och frikostigt, därför att de hoppas på större ting, som den fattiga änkan som lade hela sitt levebröd i Guds skattkammare.
Som vår Herre själv säger: "Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner" (Joh 15:13 B 2000).
Kyrkan lär oss att prioritera vår familjs, vår församlings och vårt samhälles behov i enlighet med principerna om subsidiaritet och distributiv rättvisa. Som kyrkofäderna påminner oss om är kärleken inte bara en överföring av materiella ägodelar, utan också en utveckling av relationer och själars frälsning. Genom att efterlikna Kristus och helgonen visar vi att varje generös handling är ett kärlekserbjudande – som i slutändan samlar skatter i himlen och leder andra till att möta Guds kärlek genom troget kristet förvaltarskap.
Gud kommer inte att döma oss efter om vi gav tionde eller inte. Han dömer oss utifrån hur kärleksfulla och generösa vi var mot vår familj och våra vänner – hur uppmärksamma vi var på deras behov. Låt oss inte nöja oss med att bara ge 10 procent, utan sträva efter att ge 100 procent till Gud i kärlek – precis som Kristus gav sig själv för oss.
Christopher Warner
Christopher Warner är en katolsk diakon som bor med sin fru och son på en liten gård i västra Michigan. Han är författare till boken Catholic Money: A Father Teach His Son About Family Finances och hans essäer kan hittas på The Way of the Family och i olika publikationer, bland annat Religion & Liberty och Catholic World Report.
Till svenska, april 2025, Eva-Lotta Svensson
Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com
Direktlänk till inlägget klicka här
Läs också: Ge allmosor till Gud

Läs också: Varför dina allmosor är värda mer än guld
