Den 20 december 2002 satt jag på lunch i den påvliga lägenheten när det omfattande samtal som Johannes Paulus II alltid uppmuntrade till tog en oväntad vändning när påven frågade mig hur president Ronald Reagan mådde. Det råkade vara så att jag nyligen hade stött på Reagans tidigare justitieminister, Edwin Meese, och ställt samma fråga. Svaret var sorgligt.