National Shrine of The Divine Mercy i Stockbridge, Massachusetts, har restaurerat sina nattvardsskenor. (foto: Med tillstånd av National Shrine of The Divine Mercy)

Varje söndag i St. Anne Church i Richmond Hill, Georgia, tar familjen Hilleary – mamma Michelle, pappa Brian och fem barn – emot eukaristin vid altarringen.

"Det skapar ett mer heligt rum. Och det drar din uppmärksamhet till det heliga, säger Michelle Hilleary till The Register.

"Det avskiljer helgedomen", säger hennes 15-åriga dotter Malia.

Så har det inte alltid varit.

När St. Anne's byggdes 2016 fanns det ingen altarring. I dag omges helgedomen av en altarring i furu – som installerades i juli 2024.

St. Anne's är bland kyrkor, nya och gamla, som återlämnar dessa altarringar för ett vördnadsfullt mottagande av eukaristin.

Fader Dawid Kwiatkowski säger att utvecklingen välkomnas av hans hjord.

"Det kom fler människor", mindes fader Kwiatkowski 2022, när han blev den nye pastorn och träffade "yngre familjer som ville ha ett mer vördnadsfullt mottagande av den heliga eukaristin".

Fader Kwiatkowski berättade att den före detta pastorn hade placerat ett knäfall framför helgedomen. Fader Kwiatkowski lade till ett andra knäfall för att möjliggöra ett mer vördnadsfullt mottagande. Sedan erbjöd en familj 50 000 dollar till en altarring om han kunde få ihop resten av pengarna som behövdes för att slutföra projektet. "Inom en vecka hittade jag resten av sponsorerna", sa han och förklarade att församlingsmedlemmarna stödde tillägget av altarringen som kostade totalt 90 000 dollar.

"Jag behövde installera en altarring som skulle tjäna allas behov", förklarade pastorn. Det inkluderade dem som ville knäböja och ta emot på tungan, knäböja och ta emot i handen, eller stå och ta emot på båda sätten.

Den liturgiska estetiken spelade en roll. "Vi ville försäkra oss om att altarringen i princip skulle se ut som om det alltid hade funnits här", säger fader Kwiatkowski om den nya altarringen.

Under veckorna före varje söndagsmässa förklarade han för församlingsmedlemmarna hur man använder altarringen, beroende på hur man väljer att ta emot kommunionen, och han lade ut dessa förklaringar på församlingens webbplats.

Hittills har han funnit att "omkring 90 procent av folket kommer att knäböja för att ta emot kommunionen. Även om de tar emot på handen, kommer de ändå att knäböja och använda altarringen." Naturligtvis kommer de som inte kan knäböja att stå upp.

Församlingsmedlemmar som Hillearys är verkligen uppskattande.

"När du tar emot i en knäböjande position ger det dig tid att fundera över vem det är du tar emot", sa Michelle Hilleary. "Det skapar definitivt en atmosfär av vördnad, och det gör det fortfarande möjligt för alla att ta emot på det sätt som de känner sig mest bekväma med."

Maken Brian uppskattar också altarringarna.

"St. Anne var en helt underbar kyrka tidigare, och under de senaste åren har den bara blivit en mer vördnadsfull och vacker plats att tillbe på", säger Brian. "Jag vet att det kan vara oroande för en del katoliker med en altarring i en kyrka där det tidigare inte fanns någon, men jag tror verkligen att det hjälper oss att komma ihåg att altaret, där Jesus verkligen är närvarande i vår kyrka, måste vara en välkomnande plats att samlas runt och ta emot honom, men alltid en plats som är avskild."

Hilleary-barnen inser också värdet.

"Det gör det möjligt för ministranterna att hjälpa till vid mässan på ett mer vördnadsfullt och ordnat sätt, vilket minskar distraktioner som skulle ta bort skönheten i eukaristin", säger Seamus, 17 år, en altartjänare. Hans bror Christian, 12 år, som också är altarpojke, tillade: "Det har ökat vördnaden eftersom det känns som om fler människor knäböjer nu än står upp när de tar emot."

Till och med 6-årige Kolbe stämde in: "Jag gillar hur det är."

St. Anne Church i Richmond Hill, Georgia (Foto: Med tillstånd av St. Anne Church)

I Springfield, Virginia, stod St. Raymond of Penafort Catholic Church klar 2006 – utan altarring. År 2010 började dess nye pastor, fader John De Celles, betona vördnaden för eukaristin. Varje år började han införa förändringar "för att uppmuntra och lära ut vördnad", berättade han för The Register, bland annat instiftade han en extraordinär mässa på fredagskvällen, till vilken han konsekvent inbjöd "den vanliga söndagsgemenskapen att närvara".

Eftersom det inte fanns någon altarring gjorde en snickare en flyttbar ring tvärs över framsidan av helgedomen för den fredagsmässan. "När tiden var inne, för ungefär åtta år sedan, satt vi upp denna altarring för några av de vanliga mässorna", sade fader De Celles. "Den blev så populär att jag snart lätt utvidgade den till alla församlingsmässor. Sedan, 2020, kunde vi installera permanenta marmorskenor, vilket välkomnades entusiastiskt av församlingsborna."

Altarringen tillverkades i Italien av samma stenbrott som användes för att hämta stenen till kyrkans altare.

Fader De Celles har funnit att "omkring 80-90 procent av människorna knäböjer". De flesta som inte knäböjer "tenderar att göra det för att de fysiskt har svårt att stå på knä och resa sig upp igen, eller för att de är på besök i församlingen".

Församlingsmedlemmar uppskattar altarringarna vid St. Raymond of Penafort Catholic Church i Springfield, Virginia. (Foto: Med tillstånd av St. Raymond av Penafort katolska kyrkan)

Den eukaristiska katekesen

Pastorn berättade om hur altarringarna ger tillbaka helighet och vördnad när man tar emot eukaristin, och påpekade att "att knäböja inför vår Herre är det största fysiska uttrycket för vördnad och tillbedjan vi kan göra mot honom, förutom att falla på våra ansikten, som Skriften säger att de gör i himlen. Och vad vi gör med våra kroppsliga tecken på vördnad, särskilt en sådan annorlunda och slående handling, påverkar hur vi i vårt inre förstår eukaristin och oss själva i förhållande till eukaristin. Kroppen uttrycker själens tillbedjan och vördnad, och kroppen drar vår själ till tillbedjan."

Fader De Celles noterade också att kardinal Robert Sarah en gång skrev: "Människans storhet och ädelhet, liksom det högsta uttrycket för hennes kärlek till sin Skapare, består i att knäböja inför Gud. Jesus själv bad på sina knän i Faderns närvaro ..."

I och med altarringens återkomst har pastorn "sett en sådan andlig tillväxt hos mitt folk, inte bara när det gäller vördnaden i mässan utan också när det gäller deras förståelse av innebörden och djupet av eukaristin och den verkliga närvaron".

Församlingsmedlemmen Renee LeBoeuf växte upp utan altarring. Efter att ha hört fader De Celles undervisning förstod hon deras syfte. "Det är en otrolig upplevelse att knäböja i vördnad och vänta på att Jesus i eukaristin ska komma emot mig. När prästen närmar sig är det enda man ser eukaristin", sade hon. "Du står inte i kö och ser dig omkring, eller distraheras av någonting. Det är bara du och Jesus. Det är ett så heligt ögonblick."

LeBoeuf har insett att användningen av altarringarna vid eukaristin "gör det möjligt för oss att förbereda oss, på knä, för att ta emot vår Herre och Frälsare. Altarringen har fördjupat min förståelse och kärlek till vår Herre i den heliga eukaristin."

National Shrine of The Divine Mercy i Stockbridge, Massachusetts, har också restaurerat sina altarringar – som ett svar på pilgrimers och lokalbefolkningens önskan att knäböja när de tar emot kommunionen, utöver användningen av ett knäfall för två personer, och till stöd för den nationella eukaristiska väckelsen.

När Mariafader Matthew Tomeny blev helgedomens nya rektor, gick han i spetsen för ansträngningen "att främja en större känsla av vördnad för eukaristin". Med enhälligt godkännande av Marians provinsråd installerades de nya altarringarna detta hoppets jubileumsår och välsignades den 15 februari, högtiden för den salige Michał Sopoćko, den heliga Faustinas andlige vägledare, och i tid för att hedra 65-årsdagen av invigningen av helgedomen den 30 maj 1960.

Det var också viktigt att bevara skönheten i helgedomens kapell. "Vi ville att den skulle se sömlös ut med resten av designen", förklarar fader Tomeny. Räckena utformades för att smälta in med de ursprungliga altarringarna som fanns kvar i sidokapellen. De vita Carrara- och bruna marmorvälvda pelarna replikerar dessa original, och de rundade valven upprepar arkitektoniska element i hela helgedomen, inklusive altaret och pelarna i de målade glasfönstren.

Fader Tomeny rapporterade att "folk har varit mycket entusiastiska" och gav "mycket positiv feedback" om de tillbakasatta altarringarna– och den ökade känslan av vördnad är uppenbar.

"Det är vackert för mig hur människor kan komma till altarringen, hur det har setts som en förlängning av altaret som ibland kallas 'folkets altare'. Det är den där tröskeln mellan himmel och jord, himlen är helgedomen och jorden är långhuset där människorna är samlade", sa kyrkoherden. "Det är en vacker symbol för prästen, den andlige fadern, som representerar Kristus, som sträcker sig från himlen över tröskeln till altarringen för att ge eukaristin till de andliga barnen."

Fader Tomeny betonade att "inget kyrkligt dokument", inklusive dokumenten från Andra Vatikankonciliet, "någonsin krävde att altarringen skulle tas bort". Nya officiella kyrkliga dokument, inklusive Vatikanens instruktion Redemptionis Sacramentum (nr 91), har betonat de troendes rätt att ta emot kommunionen stående eller knäböjande.

Många kanske blir förvånade när de får veta att Andra Vatikankonciliets dokument och den allmänna instruktionen till det romerska missalet inte kräver att altarringarna ska tas bort. Men eftersom människor kunde ta emot kommunionen stående, på ett missriktat och oförsiktigt sätt, blev altarringarna en del av den heliga arkitektur som togs bort i många kyrkor och utelämnades från att nya byggdes – allt för att felaktigt passa in i vad som betraktades som renoveringar för tidens reform.

Eukaristins effekt

Detta har också andra effekter. Fader Kwiatkowski sa att han har sett människor som vanligtvis tar emot i handen bestämma sig för att ta emot på tungan efter att ha sett andra församlingsmedlemmar knäböja för att ta emot, och tillade att varje person som knäböjer har mer tid "att reflektera innan de tar emot kommunionen".

Fader Tomeny konstaterade också att friden är påtaglig: "Det är fredligare för folket eftersom de antingen kan knäböja eller stå och vänta utan att känna sig tvingade att gå vidare."

Andra fördelar med altarringen har återkommit. Förutom vördnad är det ett effektivt sätt att dela ut eukaristin, och fader Kwiatkowski finner inget behov av extraordinära nattvardstjänare.

Vördnaden har ökat på ännu ett sätt. Fader Tomeny beskrev hur de troende utanför mässan kommer för att knäböja vid altarringen och be inför det heliga sakramentet eller den gudomliga barmhärtighetens avbild eller andra bilder i helgedomen, inklusive bilder av den obefläckade avlelsen och treenigheten.

När denna förnyelse sprider sig ser fader Kwiatkowski ett enkelt svar på frågan om vem som är ansvarig: "Den Helige Ande".

Joseph Pronechen

Joseph Pronechen är skribent vid National Catholic Register sedan 2005 och dessförinnan regelbunden korrespondent för tidningen. Hans artiklar har publicerats i ett antal nationella publikationer, bland annat Columbia magazine, Soul, Faith and Family, Catholic Digest, Catholic Exchange och Marian Helper. Hans religiösa drag har också dykt upp i Fairfield County Catholic och i stora tidningar. Han är författare till Fruits of Fatima – Century of Signs and Wonders. Han har en examen och har tidigare undervisat i engelska och kurser i filmstudier som han utvecklade på en katolsk gymnasieskola i Connecticut. Josef och hans hustru Maria bor på östkusten.

Till svenska, april 2025, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här

Läs också: Det är dags för en renässans av förträffligheten i den katolska liturgin

Läs också: Den objektiva skönheten i den traditionella latinska mässan evangeliserar

Läs också: Brevet Agatha Christie 2.0: Den traditionella latinska mässan är skattkammare för kultur och liturgi